– HAR DU någon rödhuvad dykand ännu?
Jag lyfter ögat från tubkikaren och ser att jag fått sällskap av två fågelskådare i tornet. De packar raskt upp kamera och kikare och berättar att de på hemsidan »Dagens Fågel« läst att den rödhuvade dykanden – och dessutom tre små ungar – synts till här igår. Det är fågelns första kända häckning någonsin i Sverige. Fågelskådarna ställer in sina kikare och låter blickarna fara ut över strandängarnas orkidéer, vassruggar och småöar i Tåkern på jakt efter den sällsynta fågeln.
Fågeltornet är en del av Naturum Tåkern, Sveriges 29:e naturum i ordningen.
Naturumet är ritat av Wingårdhs Arkitektkontor och invigdes i slutet av maj 2012. Men redan för tre år sedan stod fågeltornet klart, de två övriga byggnaderna kom till först nyligen efter att ha hamnat mitt i debatten om hur pengarna inom svensk naturvård skulle fördelas. Först efter många om och men, en något bantad budget samt att Tåkernfonden skjutit till de sista miljonerna, stod så äntligen Naturum Tåkern klart.
Idag bildar den lilla gruppen av byggnader en vacker siluett där de liksom häver sig upp över Tåkerns strandängar. Det första man som besökare slås av är byggnadernas tak och väggar som är klädda i vass – närmare bestämt runt 36 miljoner vasstrån som består av fjolårsskörden från den intilliggande gården, Väversunda gård.
– När vi kom till Tåkern för att titta på området kände vi direkt att vi på något sätt ville använda den stora vasstäkten som finns runt sjön. Efter att ha läst på om att bygga med vass insåg vi hur hållbart material det är. Om man lägger vass i en vinkel på 45 grader eller mindre rinner vattnet av från taket och det har en livslängd på mellan 50 och 70 år. Det är då ett av de mest hållbara material som finns, säger Jonas Edblad, arkitekt på Wingårdhs.
DET VAR NU ALLT föll på plats. Angreppssättet ledde till huvudbyggnadens utseende, vassens egenskaper bidrog till dess form. Men vinklarna ställde också till huvudbry för arkitekterna.
– Vi jobbade med en modell för att konstruera huvudbyggnaden. Om man ser huset nu tycker man kanske att det ser enkelt ut, men det var väldigt svårt att få vinklarna att gå ihop. Huset är inte symmetriskt, vilket gör att det blir olika vinklar mellan husets olika hörn. Det har varit ett pussel att få ihop, säger Jonas Edblad.
Det fanns även andra aspekter som påverkade huvudbyggnadens form. U-formen är ett resultat av den kyliga vinden från sjön, och det kändes viktigt att bygga en vindskyddad gård. Vidare hade man endast små behov av öppningar i huset eftersom det skulle användas som utställningslokal. På tre ställen krävdes dock ljus och utsikt. För det första i entrén för att få kontakt med gården och göra vägen till utställningen kort och behaglig. För det andra ett fönster med utsikt som man ser direkt när man kommer in, och som lockar in besökarna i utställningen. För det tredje ett stort panoramafönster i rummets bortre hörn som bjuder på vacker utsikt över Tåkern. Resten av belysningen kommer från långa lampor i taket samt den glastäckta taknocken. Själva nocken är vasstakets känsligaste parti och glaset var ett tekniskt säkert sätt att avsluta vassen, samtidigt fick utställningslokalen ett vackert himmelsljus.
Vassen är inte det enda byggmaterialet från närområdet. Entréns kalksten är hämtat i Borghamn vid Omberg på andra sidan sjön och träet i samtliga byggnader är furu och gran från svenska skogar. Huvudbyggnaden står på ett betongbjälklag för att klara den fuktiga marken, i övrigt är den helt konstruerad kring en limträstomme klädd i furupanel på insidan. Allt, från det kyrkliknande takvalvet, till väggar och golv är relativt obehandlad furu.
– Vi ville bygga ett modernt trähus med gammal teknik. Allt som vanligtvis är plåt på ett hus har vi gjort i trä. Fönsterblecken är till exempel i trä. Invändigt ville vi att el och radiatorer skulle synas så lite som möjligt och använde trä för att dölja dem. Fågeltornet är helt i trä, förutom de två plattformarna som är i betong som ger tyngd åt tornet samt stabilitet åt fågelskådarnas kikare, säger Jonas Edblad.
Ett naturum var länge planerat vid Tåkerns strand. Ända sedan 1840-talet, då man sänkte sjön med ett par meter för att frilägga ny åkermark, har Tåkern varit ett paradis för fåglar som älskar vassruggar och den lättåtkomliga bottenvegetationen. I början av 1900-talet planerade friherre Axel Hermelin en total torrläggning av sjön och »tänkte inte dö förrän han såg säden vaja på Tåkerns botten«. Men protester, bland annat från Selma Lagerlöf i hennes »Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige«, samt brist på finansiering, gjorde att planerna aldrig genomfördes. Något alla fågelskådare och friluftsmänniskor som vallfärdar hit är tacksamma för.
IDAG FINNS ETT MÅL att locka 100 000 besökare per år till Tåkern. Sedan naturumets öppnande har man sett en flerfaldig ökning av antalet besökare. Bara under första månaden kom 20 000 personer.
– Vi tror naturumet inte bara ökar besöksantalet vid Tåkern utan i hela bygden. Själva huset i sig självt drar också fler besökare. När vi valde Wingårdhs bidrag som vinnare tyckte vi att huset var unikt i sin form samtidigt som det smälter fint in i miljön. Förlagan till naturum kommer från USA, men medan man där låter samtliga byggnader se likadana ut vill vi i Sverige att de dels ska spegla omgivningen samt vara en förebild för god arkitektur. Det tycker vi Wingårdhs lyckats väldigt bra med, säger Anders Bergquist, handläggare på Naturvårdsverket.
Både Jonas Edblad själv och Wingårdhs är nöjda med resultatet.
– Vissa har sagt att de tycker att byggnaderna ser ut som ett rede. Ja, som ett fågelbo, vilket ju känns ganska passande. När vi hörde det kände vi att vi hade gjort ett bra jobb.
Jag lämnar Naturum Tåkern efter ett par timmar i lugnet intill sjön. De morgonpigga fågelskådarna fick till sin stora förtjusning se sina rödhuvade dykänder. Sedan for de vidare mot nästa fågel, eller nästa »kryss« som man säger på fågelskådarspråk.
Text Erik Bredhe
