UNDER DET SENASTE århundradet har kvarteret Werd i centrala Zürich utvecklats till en knutpunkt för schweiziska medier. Morgontidningen Tages-Anzeiger var först på plats när de satte spaden i jorden 1902. Sedan dess har fler företag sökt sig hit för att få ta del av det kreativa klimat som präglar området. Högst nyhetsvärde i kvarteret har just nu mediekoncernen Tamedias sju våningar höga kontorsbyggnad. Företagets medarbetare har suttit spridda på olika platser över hela Zürich. I januari 2009 beviljades bygglov för ett nytt, större huvudkontor signerat Shigeru Ban. Det är den japanske arkitektens första byggnad i Schweiz och landets hittills högsta träkonstruktion.
– Att valet av arkitekt föll på Shigeru Ban beror på att vi ser flera likheter mellan hans arkitektur och vår verksamhet, menar Christophe Zimmer som är chef för Corporate Communication och Investor Relations på Tamedia. Att arbeta i en mediekoncern betyder att man alltid måste komma upp med idéer och vara kreativ. Det är lite av ett signum även för Shigeru Ban som gång på gång visar att det går att vara nyskapande, och det med ganska vardagliga material.
Det första spadtaget togs i augusti 2011 och i mitten av juni 2013 började tidningarna 20 Minuten och Tages-Anzeiger att flytta in med sina redaktioner. Byggnadsarbetet har föregåtts av rigorösa förberedelser där några av Schweiz främsta träbyggnadskonstruktörer engagerats.
Att Shigeru Ban valt en träkonstruktion, beror enligt Christophe Zimmer på hans tidigare samarbete med den schweiziske ingenjören Hermann Blumer. Han har specialiserat sig på komplexa träkonstruktioner och kan tillsammans med Shigeru Ban se tillbaka på en rad uppmärksammade projekt, bland annat Centre Pompidous filial med sitt böljande trätak i franska Metz. I arbetet med Tamedias huvudkontor blev Hermann Blumer involverad i ett tidigt skede.
– Min uppgift i våra samarbeten är att tolka Shigeru Bans arkitektoniska lösningar och se till att de blir tekniskt genomförbara. Vi pratar inte så mycket med varandra utan kommunicerar mer via skisser och ritningar. Dessutom använder vi oss av samma cad-program, säger Hermann Blumer.
DET MÄRKS ATT arkitekten inte haft som syfte att dominera stadsbilden med sin byggnad. Den är långt ifrån diskret, men smälter ändå in i den befintliga bebyggelsen. Entréplanet har dubbel takhöjd, precis som de omgivande fastigheterna. Mansardtaket med sitt brutna takfall, är också i linje med övrig arkitektur i kvarteret. Det som gör att byggnaden drar blickarna till sig är den gigantiska trästommen i limträ. Istället för att kapsla in träet låter Shigeru Ban det bli fullt synligt. Tack vare den heltäckande fasaden i glas får byggnaden en transparens som är själva sinnebilden för en mediekoncern.
Träkonstruktionen är ett precisionsarbete signerad Hermann Blumer. Den är uppbyggd som ett ramverk av balkar och pelare som prefabricerats hos företaget Blumer-Lehmann i Gossau. Varje ram väger 24 ton och består av fyra 21 meter höga pelare och fem 17,5 meter långa, dubbla bjälkar. Elementen transporterades till byggplatsen med lastbil nattetid för omedelbar montering morgonen därpå. Eftersom det inte fanns möjlighet att lagra de prefabricerade elementen på byggplatsen, gavs heller inget utrymme för feldimensionering. En ram i taget har monterats där den senast monterade utgjort förlaga för nästa. Ramverkets konstruktion har gjort att byggnaden inte vuxit på höjden, så som vi är vana att se nybyggnationer ta form. Istället för att sikta mot himlen ökade omfånget istället horisontellt i takt med att ramverken anslöts till varandra.
Konstruktionen har krävt en ansenlig mängd granvirke, närmare bestämt 2 000 kubikmeter, vilket motsvarar cirka 3 600 träd. Shigeru Ban ställde dessutom som krav att det skulle vara senvuxen gran med tunna årsringar från en och samma växtplats, belägen som lägst 1000 meter över havet. Dessa bestånd ger virke med bättre egenskaper än träd med en snabbare tillväxttakt, till exempel ökad formstabilitet. För att hitta så stora kvantiteter fick man vända sig till grannlandet Österrike och regionen Steiermark som är landets skogstätaste region. Här avverkades träden och förädlades till limträ innan de transporterades vidare till Blumer-Lehmann vars cnc-styrda fräsar formade dem till 1 400 byggnadselement.
Träet i stommen har levererats obehandlat och kommer att förbli obehandlat.
– Det bästa underhållet är inget underhåll alls! Eftersom trä är ett levande material kommer det att förändras över tid och åldras med värdighet, utan att vi behöver lägga oss i, säger Christophe Zimmer.
VISSHETEN ATT SHIGERU BAN valt bort alla inslag av metall i trästommen gör byggnaden än mer fascinerande. Varken spik eller skruv har använts för att foga samman den prefabricerade stommen. Istället för stålförband utvecklade Hermann Blumer en speciell infästning i form av en stor träplugg i det hårdare träslaget bok.
Idag använder man sig nästan uteslutande av skruv och spik när man sammanfogar trä. Hermann Blumer menar att detta har utarmat träbyggandet både tekniskt och gestaltningsmässigt.
– Just därför är det så spännande att Shigeru Ban nu har tagit ett kliv tillbaka och återgått till de gamla metoderna när det gäller sammanfogning utan inslag av varken skruv eller spik. Idén med en träplugg i bok kan tyckas som ett nytt grepp, men konstruktionen har faktiskt använts tidigare inom verkstadsindustrin. Där brukade man använda sig av träpluggar för att fixera lagren på roterande metallaxlar, berättar Hermann Blumer.
Arkitektens val grundar sig på att han inte velat ha några störande inslag i träkonstruktionen, men också en önskan att i största möjliga mån använda sig av förnybara material. Att använda sig av den här typen av avancerad snickeriteknik känns igen från traditionell japansk träarkitektur. I teorin skulle stommen kunna demonteras och byggas upp igen, utan att skada materialet.
Men det är inte bara Shigeru Ban som utgår från miljömässiga kriterier. Det har varit ett krav från staden Zürich där man vid en folkomröstning 2008 röstade ja till »2000 Watt Society«. Det är en energipolitisk modell som visar hur det är möjligt att endast konsumera så mycket energi som världens energireserver tillåter. För byggindustrin innebär »2000 Watt Society« hårda miljömässiga krav, bland annat när det gäller materialval, energiförbrukning och klimatpåverkan.
Att bygga en prefabricerad träbyggnad mitt inne i Zürichs stadskärna har varit den största utmaningen, enligt Christoph Zimmer som också nämner den utdragna dialogen med brandmyndigheterna.
– Eftersom allt trä i byggnaden är synligt behövde vi installera ett sprinklersystem. Dessutom genomgick alla limträelement en separat granskning för att säkerställa bärigheten vid en eventuell brand.
TAMEDIA UPPSKATTAR ATT den totala byggkostnaden på 40 miljoner Euro är ungefär 20 procent högre än om man hade valt ett mer traditionellt byggnadsmaterial som betong.
– Vi tycker att den högre kostnaden är motiverad eftersom vårt nya huvudkontor sätter både Tamedia och Zürich på kartan. En byggnad som denna visar att vi är ett företag som tror på framtiden. Dessutom är våra medarbetare värda en bra arbetsmiljö som uppmuntrar dem till att vara kreativa. Här spelar valet av trä en central roll med alla sina taktila värden. Trä doftar gott, det ger bra akustik och inomhusklimat och är dessutom vackert att se på.
Att Tamedias huvudkontor inte är det sista avtryck Shigeru Ban lämnar efter sig i Schweiz, står redan klart. Nu närmast väntar ett uppdrag för landets välkända klocktillverkare Swatch och Omega, vars nya huvudkontor ska stå klart i Biel sommaren 2015.
Text Katarina Brandt
