Uppvisning i uppförande

Just nu är det inflyttningstider i huset, som är det högsta trähuset i Stockholmsområdet. Redan på idéstadiet var miljöprofilen en viktig del av projektet – husen skulle vara byggda av trä och det skulle synas. Fasaden är utförd i kvistfria cederträspån. Beslutet att använda spånen togs efter mycket skissande på rätt lösning.

– Att lösa detaljeringen av en fasad som är så här stor innebär helt nya spelregler. Det vore kanske lätt att tänka sig en vanlig, slät panel men det händer ganska mycket i steget från sommarstuga till höghus, säger Hanna Samuelson från Wingårdhs, som jobbat med projektet tillsammans med bland andra uppdrags­ansvarig arkitekt Anna Höglund och ingenjören Anders Stålberg från samma kontor.

Hanna Samuelson nämner utmaningar de stått inför vid uppförandet av huset. Hur gör man med skarvar? Kapillärkrafter? Och underhåll? Vilken bostadsrättsföreningen vill upp och olja ytterväggen vart femte år?

– Vi måste ta träet på allvar, det måste andas, det suger vatten, det krymper och sväller och det rör på sig, säger hon och påpekar att materialet inte går att betrakta som ritprogrammens abstrakta, blanka yta som obekymrat reser sig till vilken höjd som helst.

Lösningen blev cederspånen, som är naturligt motståndskraftiga mot röta och svamp och klarar sig obehandlade. Tricket är att alla små enskilda delar gör att fasaden liksom pixlas ner och blir mindre känslig för variation. Varje spån kan skifta otroligt mycket i färg – från början är de mörkröda, en del är bruna, så småningom blir de grå – utan att fasaden som helhet blir fläckig eller flammig. Tanken är att det kommer att se bra ut över tid, hela vägen från nu till om tio, femton eller trettio år.

Även om stommen inte är exponerad i interiören så har ytskikt i naturmaterial varit en ledande princip. Materialpaletten i allt från taktäckning till hissinteriör består uteslutande av väl valda träslag. Såväl invändiga fönsteromfattningar som golv utgörs av ask, balkongfronter av ceder och fönsterkarmar av betsad furu. Träet både syns och känns – de som flyttar in här vill åt träkänslan. Luftkvaliteten får de på köpet.

– Inga emissioner från plaster och laminat eller sporer flyger omkring. Och huset är torrt från början så det finns ingen byggfukt som kan ligga och lura, säger Hanna Samuelson.

TROTS ATT DET snart är tjugo år sedan det blev tillåtet att bygga höga trähus i Sverige har spekulanters och besökares frågor kring materialvalen i Strandparken ofta handlat om eld.

– Jag brukar erbjuda tändstickor till alla besökare, så att de kan få göra ett försök, säger Arne Olsson, vd på byggherren Folkhem, och pekar mot den exponerade stommen i visningslokalen.

Att sätta fyr på 170 millimeter krysslimmat trä är som att försöka tända eld på en trädstam. Det som brinner snabbt och är farligt i en lägenhet är inredningen, oavsett vad huset är byggt av, påpekar Arne Olsson.

Många reagerar reflexmässigt på tanken om förkolnade konstruktioner. Det beror kanske på att en stålbalk som kroknar i hettan är en ovanlig syn jämfört med en brinnande träbit. Trä beter sig till skillnad mot stål förutsägbart vid brand, vilket gör materialet enkelt att dimensionera och det är tryggare för brandkåren att gå in om det skulle behövas. Brandmännen kan med en snabb blick avgöra ungefär hur länge ett trähus kommer att stå, även om det brinner. Den förkolnade yta, som vid höga temperaturer bildas på en bärande balk eller pelare i trä, skyddar materialet innanför. Därför dimensioneras stommen efter hur länge brandföreskrifterna kräver att byggnaden skall kunna stå. Flera centimeter ska kunna förkolnas utan att konstruktionen tappar sin bärförmåga.

Lägenheterna i Strandparken är utrustade med boendesprinklers, vilket är en extra säker­hetsåtgärd. I händelse av fasadbrand kyler systemet såväl rummen som fönsterglasen i skydd mot eventuell hetta utifrån. Wingårdhs-arkitekten Hanna Samuelson igen:

– Det är mycket psykologi i det där. Alla vet att trä brinner. Men tänk då på vad som händer med en fasad av cellplast med en tunt lager puts utanpå?

DE PLANA MASSIVTRÄELEMENTEN som huset är byggt av har levererats från Martinsons fabrik i Västerbotten. De är våningshöga i höjd och breda som en lägenhet.

– Risken med ett prefabhus är att det ser ut som ett lapptäcke med alla skarvar. Det fiffiga med spånen är att vi kan sätta dem på väggelementen i förväg och sen lägga i de horisontella och vertikala skarvarna när de väl är uppe, säger Hanna Samuelson.

Vid en närmare anblick är precisionen imponerande. Prydliga rader med spånplattor löper runt huset i rad efter rad. De linjerar med fönstersättningen, följer med ut på balkongfronterna och över sadeltaket, och i hörnen möts de som fingrarna på ett par knäppta händer. Och det är precis som det ska. Byggherren Folkhems miljöambitioner med projektet har från början varit stora.

– Vi tänkte såhär: bygger vi trähus och kan göra oss kända som den riktiga miljöbyggaren i den här staden, då skulle vi också kunna komma åt mark på ett enkelt och bra sätt. Alla politiker är väl intresserade av att göra sin insats för klimatfrågorna? säger Arne Olsson och fortsätter:

– Ett sådant här hus binder lika mycket koldioxid som fyrtio betonghus. Därför tycker vi oss inte behöva fundera så mycket mer på vad vi ska bygga i för material.

DEN INSTÄLLNINGEN HAR inte varit helt självklar i andra höghusprojekt i trä, inte ens väl­profilerade sådana. Ett exempel på det var när arkitekterna på Waugh Thistleton försökte sälja in det niovåningshus i massivträ som de ritat i Murray Grove i London till sin byggherre. De lyfte fram träets miljöfördelar och de medföljande pr-vinsterna men argumenten föll platt. Att materialet skulle minska utsläppen av koldioxid med över 300 ton jämfört med ett motsvarande hus i betong var inte ett gångbart resonemang på fastighetsmarknaden, kontrade byggherren, för vem vill betala London-priser för att bo i ett »experiment«? Då förklarade arkitekterna att den österrikiska massivträstommen kunde levereras på ett tjugotal lastbilar och resas med en hastighet av en våning i veckan. Detta argument köpte byggherren, men med ett ultimatum: att materialvalet skulle hållas hemligt när lägenheterna lades ut på marknaden.

Interiören kläddes i gipsskivor och trä­husets yttre gömdes bakom en fasad av fiber­cementplattor. Men nyheten om den imponerande träkonstruktionen läckte till pressen och efter publiceringen såldes samtliga 29 lägenheter på en och en halv timme.

I en förort till Milano har lyftkranarna nyligen lämnat kontinentens största träbyggarbetsplats. De fyra bostadstorn som uppförts är ritade av RossiProdi Associati och är sammankopplade av längor i två våningar som bildar kringbyggda gårdar. Tillsammans utgör de det nya bostadskomplexet via Cenni.

Projektet är en del av uppbyggnadsprocessen efter den stora jordbävningen i L’Aquila år 2009. Husens bärande väggar, bjälklag och hisschakt har konstruerats i korslimmat massivträ, totalt sex tusen kubikmeter. Att valet föll på trä var delvis en tidsfråga eftersom det var bråttom att ersätta förstörda och varningsklassade byggnader i hela regionen.

Att se till att katastrofen inte upprepade sig var också en viktig prioritering när valet föll på trä som konstruktionsmaterial. Träkonstruktionen beräknas väga ungefär en fjärdedel av motsvarande byggnad i betong vilket gör att om någon del av byggnaden skulle rasa blir skadorna förstås mindre. Än viktigare är att med en mindre massa blir krafterna som utvecklas när marken skakar inte lika stora och konstruktionen blir därmed mycket säkrare mot framtida skalv.

PÅ WAGRAMERSTRASSE I Wien har Österrikes högsta bostadshus i trä precis lämnats över till hyresgästerna. Huset är sju våningar högt och ritat av Schluder Architektur.

Samtidigt byggs just nu ett nytt hus åt Wood Innovation Design Centre i Brittish Columbia, Kanada, med kontor och publika lokaler. Det är ritat av mga och antagligen blir det världens högsta i trä. Men förmodligen varar det inte särskilt länge – till och med arkitekterna själva hoppas på att rekordet snart slås.

Kanske sker det i norska Bergen, där klartecken precis getts till bostadstornet »Treet« som med sina fjorton våningar i trä gör anspråk på titeln »høyeste trehuset som er bygget i verden«. Projektet är ritat av Marina Trifkovi och Per Reigstad från arkitektkontoret Artec och konstruktionen, en kombination av bärande limträ och moduler, beskrivs som banbrytande. Höjden blir 47 meter och inflyttning beräknas ske tidigt hösten 2014.

Till och med det amerikanska jättekontoret som, Skidmore, Owings & Merrill, som ritat Burj Khalifa såväl som fem till av världens tolv högsta byggnader, släppte nyligen en forskningsrapport där de presenterade ett system för skyskrapor i trä. Där beskrivs träbyggnadstekniken som en vidareutveckling av förra århundradets formula för höga kontorshus i stål och glas, som som en gång i tiden satte standarden för. Och London-baserade Arup, ofta omnämnd som världens främsta konstruktionskonsulter, har också precis tagit sig an trä-på-höjden-frågan med ett färskt höghuskoncept kallat Life Cycle Tower.

För hundra år sedan kunde tio våningar i gjutjärn eller betong skrämma slag på förbipasserande som trodde att de skulle få huset över sig, men höghus blev snart en etablerad del av stadsbilden. På samma sätt normaliseras höga hus i trä, i takt med att de blir vanligare. Parallellt med att jakten mot toppen eskalerar uppkommer också fler tillämpningar.

TILLBAKA PÅ STRANDPARKEN i Sundbyberg har en flyttbil precis rullat upp framför porten. Flyttkartonger delar hiss med hantverkare som är på väg upp för att lägga sista handen på interiören i etagevåningen under sadeltaket. Innan de sista ytskikten är på plats går det fortfarande att se hur alla installationer ryms i bjälklagen och hur värmeslingorna ligger nedfrästa under golvet. Inga radiatorer, och därmed kan de stora, skjutbara glasparti­erna gå ända ner till golvet.

För att ljudisoleringen ska fungera väl hänger undertaket på väggarna, inte i bjälk­laget ovanför, och mellan lägenheterna byggs väggarna som dubbla massivträskivor med tjugo millimeter luft emellan. Varje bostad blir som en egen akustisk låda.

Folkhems färdigställda långsmala hus är det första att uppföras av en grupp på sju, alla med ena gaveln mot strandpromenaden längs Bällstaviken och den andra åt Sundbybergs Hamngatan. De fyra mittersta blir trähus i liknande utförande som det första. Dessa flankeras av prefabhus i betong som uppförs av en annan byggherre.

Nyinflyttade har därför byggarbetsplatser på var sida om sig, men dessa skiljer sig från varandra: på norrsidan hörs vrålet av en sågklinga som tuggar mot betongelement och armeringsjärn. På södra sidan står ett vitt jättetält redo att steg för steg följa nästa nya trähus när det växer på höjden. Inne i tältet är det tyst och torrt.

– Och det luktar nysågat, säger Hanna Samuelson.