STOCKHOLM En tidig lördagsmorgon i juni gick min joggingrunda från Skellefteå centrum, uppströms älven, genom den gamla »kyrkstaden«, förbi den pampiga landskyrkan och över Lejonbron. En bro i trä som ända sedan 1737 utgör en viktig del av infrastrukturen i den gamla kulturbygden.
Den strida älven forsar tidlöst runt de välgjorda fundamenten. Brons röda slamfärg markerar att det är en stolt och medveten konstruktion. Den har bidragit till att underlätta människors liv i över tvåhundrafemtio år! Andäktigt passerade jag över bron och mina tankar gick till de konstruktörer och byggare som utan dagens beräkningsverktyg eller kraftfulla maskiner byggde bron.
Träbroar är idag på frammarsch och vi skall i detta nummer av Trä! studera några exempel av modernt, utvecklat träbrobyggande. Vi tittar bland annat närmare på Sveriges största frispända vägbro i trä, Gislavedsbron.
Det är inte bara älvar som trä kan överbrygga. Trä är sedan länge känt för att kunna fungera i jordbävningsområden. I Japan finns urgammal teknik och lång erfarenhet av att konstruera byggnader som kan stå emot de hårda påfrestningarna från en jordbävning. Även i Europa sker dessvärre jordbävningar. Från Italien har vi hämtat ett exempel på utvecklat byggande,
anpassat till dessa förutsättningar.
Vi kommer också att få en beskrivning av den nya spektakulära aulan på Karolinska Institutet i Solna, ritad av arkitekt Gert Wingårdh. Med en spännande fasad av glasplattor drar den blickarna till sig. Innanför fasaden finner vi en limträkonstruktion som inte bara i sig själv bidrar till gestaltningen utan också bär upp konstruktionen.
Om vi vill skapa vackra byggnader med bättre funktioner och med en lägre klimatpåverkan än traditionellt är det viktigt att vi tänker nytt. Vi har ett ansvar att överbrygga hinder för att använda olika byggmaterial i friare kombinationer – allt för att nå längre och bidra till ett bättre klimat – trä överbryggar även materialgränser.
