Tränära förskolemiljöer

Råå förskola i Helsingborg, strax intill Öresunds vågskvalp, ser mer ut som en skulptur än ett daghem för barn. Skolan har en bruten geometrisk form med en fasad av smal stående robiniapanel. Inte precis vad man väntar sig intill de gamla skolbyggnad­ernas traditionella tegelfasader. Interiören är minst lika fascinerande med vinklar och vrår, och med stora fönsterytor och trekantiga lanterniner som ljussätter den öppna miljön. I en oisolerad sidobyggnad kan de minsta sova middag i små trävagnar, inomhus men ändå utomhus.

– Det gäller att utmana barnens motorik med rum där de kan klättra och gå i trappor, säger Pernille Svendsen, arkitekt på danska Dorte Mandrup, som står bakom projektet.

– Trä är ett fantastiskt material som ger värme och har en sällsynt materialitet. Vi har använt fanérträ i konstruktionen, det är ju ett naturmaterial, nästan som om vi hade hittat det på stranden.

PERNILLE BERÄTTAR ATT byggentreprenören hade svårt att greppa geometrin som hon och hennes kollegor också fått kämpa med. Att en modell i skala 1:50 ingick i arkitektarvodet blev en överraskning för generalentreprenör Peab och en stor hjälp för snickare och installatörer.

– Om vi arbetat med parametrisk design? Nej, vi jobbade i 2D, säger Pernille Svendsen och skrattar. Det var så otroligt komplicerat att vi fick bygga modell på modell här på arkitektkontoret.

Arkitekterna på Dorte Mandrup och deras danska arkitektkollegor står för en betydligt mer konceptuell arkitektur än vad man vanligtvis möter i Sverige. Detta beror bland annat på en självständigare arkitektroll men också på att arkitektutbildningen sker på konstakademin, inte på en teknisk högskola. Utgångspunkten i arbetet med förskolan i Råå var att förskolebarn är väldigt direkta och tar rum i besittning på ett helt annat vis än vuxna. Så fort de kommer in börjar de springa runt och klättra. De behöver tillgång till många olika rumstyper som inte ska vara allt för färdiga så att de kan få utlopp för sin leklust. Men de har också behov av mer avskilda ytor där de kan vara »ensamma tillsammans« med bästa kompisen. Och om de nu ska utbilda sig i skolan i mer än tio år så gäller det att skapa miljöer som stimulerar kreativiteten med både upplevelser och utmaningar, resonerar Pernille Svendsen.

I kapprummet finns två kojor, uppe i den översta kan barnen vinka till sina föräldrar om morgonen. Det är ett resultat av att elever och personal varit involverade i utformningen från allra första början.

– De har berättat vad de drömmer om och vi har utnyttjat vår erfarenhet från liknande projekt i Danmark. Ljus spelar en otroligt viktig roll, och så förstås möjligheten att leka. Det gäller att ta hänsyn till barnens skala, säger Pernille Svendsen.

NÄR HILDEN GRANGE-SKOLAN i Tonbridge, i engelska Kent skulle byggas, var det inte lika lätt att involvera barnen. Föräldrar och personal var däremot entusiastiska över att de tillfälliga och uttjänta lokalerna äntligen skulle ersättas av ett nytt modernt komplement till den gamla herrgårdslika edvardianska skolbyggnaden högst uppe på kullen.

– Vi hade flera workshops tillsammans med de allra yngsta kring hur vi skulle bygga en amfiteater med ett annorlunda och utmanande uterum, säger arkitekten Roger Hawkins och förklarar att han i andra projekt ibland kan engagera eleverna lite mer, men i det här fallet stod inte skolan själv som beställare. Det gjorde Alpha Plus Group som förvaltar skolan.

– Det här är en känslig plats och vi ville skapa något som stod i stark kontrast till den hundraåriga gamla byggnadens röda tegelarkitektur. Vi önskade något mjukare och mer välkomnande för barnen som är 4 till 13 år, mer av trädgårdspaviljonger som samspelar med landskapet. En landskapsarkitekt involverades och bidrog till ängen med vildblommor på den östra flygelns tak, säger Roger Hawkins.

Skolans två flyglar har bundits ihop via en aula och matsal där alla skolans elever får plats. Roger menar att trä var ett självklart val. Han, liksom beställaren, såg trä som en fördel för en snabb byggprocess och som en kostnadseffektiv lösning, detta förutom de rent miljömässiga fördelarna med trä, fördelar som underströks av livscykelanalyser. För att undvika ett alltför polerat uttryck i den exponerade konstruktionen föll valet på korslimmat trä med spår av kvistar och oregelbundenheter.

– Valet av en prefabricerad konstruktion av KL-trä var rätt självklart. Åtkomsten till byggarbetsplatsen var rätt krånglig via en smal väg, samma väg som skolans personal och föräldrar skulle använda, säger Roger Hawkins.

Skolans bibliotek är fördelat på flera våningar och starka färgaccenter används genomgående för att tydliggöra byggnadens olika delar. Taken är belagda med spån av jättetuja, ett träslag som internationellt är känt under namnet Western red cedar. Fasaden är av lärkträ vilket kräver minimalt med underhåll.

– Den bärande träkonstruktionen i mittdelen är en hybrid där vi använt stålstag för att förstärka de längsta spannen som mäter mellan 15 och 20 meter. Vi klarar oss med naturlig ventilation förutom i matsalen, köket och på toaletterna. På det hela taget är det ett mycket kostnadseffektivt projekt, säger Roger Hawkins.

Roger Hawkins menar att Storbritannien har långt kvar innan de hamnar på samma nivå som andra europeiska länder vad gäller träbyggande, inte minst Sverige. Det stora problemet är att hitta beställare som vågar tänka otraditionellt.

ATT HITTA BESTÄLLARE av träkonstruktioner är sällan ett problem i Österrike. Landet har en imponerande produktion av modern träarkitektur, inte minst i Vorarlberg i västra Österrike. Här finns idag en alltför sällsynt detaljering i arkitekturen, mycket tack vare återkommande tävlingar om offentliga projekt. Den unge arkitekten Bernardo Bader, som driver arkitektkontoret med samma namn, är en av de arkitekter som för landets träbyggnadstraditioner vidare, inte minst med förskolan Susi Weigel i landsortsstaden Bludenz. Skolan har en närmast grafisk enkelhet som förstärks av den väl detaljerade fasta och lösa inredningen i trä, som sätter barnens lek i fokus.

– Vårt mål var att arbeta med naturliga och strikt ekologiska material, förklarar Bernardo Bader. Vår byggherre, staden Bludenz och dess borgmästare Josef Katzenmayer bidrog med virke från sin egen skog vilket både sänkte våra byggkostnader och gjorde projektet mer hållbart och lokalt förankrat. I fasaden har vi använt skotsk furu som åldras naturligt, utan behov av underhåll. Vi har undvikit alla onaturliga byggmaterial, och allt trä är behandlat med naturprodukter.

Generösa fönsterpartier med låga sittvän­liga bröstningar inramar utsikten, samtidigt som de lokalt avverkade trämaterialen anknyter till det kringliggande landskapet. Innerväggar i silvergran ger en ljus och luftig miljö som förstärks av den rena, öppna planlösningen som binder ihop de två våningsplanen med en fristående trappa och entresol. Byggnaden är sig själv nog på ett rättframt vis. Exteriören fungerar som en geometriskt exakt inneslutning av dess inre liv. Betongen i de bärande väggarna mitt i byggnaden är lika självklart exponerad som de olika träslagen i fasad, väggar, tak och golv.

– De flesta av oss har barn, och min fru är förskolelärare. Jag har ägnat åtskillig tid åt att studera hur mina barn leker ute och inne för att försöka förstå vad de gillar och vad de saknar, och för att sedan göra det till en del av vår arkitektoniska gestaltning. Alla möbler är i ett lite mindre format förstås, och alla ytor är multifunktionella.

BARNBOKSFÖRFATTAREN SUSI WEIGEL har gett namn till förskolan, och hennes illustrationer har inspirerat färgspecialisten Monika Heiss till de tunna streck som linjerar alla dörrar likt ett nät. Skolans fem barngrupper har var sitt lekrum och dessutom ett mer avskilt rum. Utöver det delar alla de hundra barnen på ett stort utrymme för gemensamma aktiviteter.

– Förskolan ligger i kanten av staden och vi har valt att orientera de stora fönstren mot landskapet så att barnen kan se berg och ängar istället för andra byggnader. Barnen känner sig mer som en del av naturen än av staden.

Bernardo Baders skolbyggnad skulle med sitt sparsmakade formspråk passa lika väl som spa-anläggning, men inte desto mindre känner barnen frihet att ta byggnaden i besittning fullt ut.