VAD ÄR DET viktigaste för framtidens träbyggande? De två österrikiska arkitekterna Helmut Dietrich och Herman Kaufmann svarar på frågan utan att tveka.
– Att skapa högkvalitativa byggnader genom en hög grad av prefabricering.
För att skapa ett industriellt trähusbyggande där kvalité och ekonomi ur alla aspekter står i centrum måste alla aktörer i kedjan ha samma kvalitetssyn och ambition, menar de.
– Vi eftersträvar en samsyn som innefattar allt från hur virkeskvalitéer hänger samman med skogsbruk, vilka stockar som kan användas till vilka byggdelar, till hur vi tar vara på traditionell kunskap kring trähusbyggande. Men det kräver att högteknologisk kunskap och ny forskning förenas med lokala hantverkstraditioner framburna av arkitekter och hantverkare samt med redan etablerade industriella processer på snickerier och byggföretag, säger Herman Kaufmann. Helmut Dietrich fortsätter:
– I Österrike är det tre till fyra procent dyrare att bygga med trä än med betong. Men när man räknar in en minskad energiåtgång och kortare byggtider blir det i slutänden ofta billigare, säger han.
Därför krävs ett tydligare motiv från beställaren för att en träkonstruktion ska väljas. Enligt Helmut Dietrich behöver exempelvis den energi det tar att producera byggmaterialen tas med i kalkylen. I Sverige pågår ett arbete för att beställarna och byggbranschen ska ta hänsyn till de vanligaste byggmaterialens hela livscykel. Ambitionen är att inom en snar framtid väga in bland annat koldioxidutsläpp, energiåtgång under produktion, utsläpp från transporter och möjlighet till återvinning av byggmaterialet.
Herman Kaufmann beskriver hur ett långt drivet samarbete mellan beställaren, byggherren, arkitekten, konstruktören och industrin kan skapa en gemensam kunskapsplattform, en träbyggnadskultur där praktiskt och teoretiskt kunnande likställs. På så sätt skapas en grogrund för lösningar i dialog där allas röster hörs och respekteras. Att skapa standarder för trähusbygge liknande dem som har utvecklats inom betongbranschen anser både Kaufmann och Dietrich är mycket viktigt, bland annat för att träbyggande ska bli ännu mer kostnadseffektivt. Hur utformar man då en produktionsapparat som kan användas för flera projekt med bibehållen möjlighet till kvalité och skapande av unika byggnader?
– Idag byggs de flesta österrikiska trähus med projektspecifika detaljer och konstruktioner, men de framställs industriellt, säger Herman Kaufmann.
ETT BRA EXEMPEL på hur långt drivet högkvalitativt industriellt byggande kan utvecklas rent praktiskt är Hermann Kaufmanns nyuppförda Illwerke Centrum i Montafon, Vorarlberg, en av världens största kontorsbyggnader i trähybrid design.
Byggnaden som skjuter 120 meter rakt ut i en konstgjord sjö är fem våningar högt, och uppfördes på bara sex och en halv vecka. Det är en enkel och klar byggnad i form och skala. Byggnaden påminner om en fin möbel snarare än ett kontorshus för ett kraftverksföretag. Omsorgen och kvalitetsnivån på detaljerna är häpnadsväckande. Fasaderna är av obehandlat trä eftersom Kaufmann är motståndare till all form av brandskyddsbehandling. Obehandlat trä kan återvinnas i slutet av sin livscykel och åldras dessutom vackert, resonerar han.
De karaktäristiska horisontella utkragningarna i fasaderna har praktiska aspekter som att de underlättar fönstertvätt, skyddar mot solinfall och förbättrar brandsäkerheten. Men i första hand är utformningen ett arkitektoniskt val. Istället för att använda lokal gran som Kaufmann normalt skulle ha gjort användes här istället mer exklusiv ek till både fönster, paneler och golv. Eken kommer ifrån Österrike samt från södra Tyskland. Verksamheten som bedrivs i byggnaden sker i ett öppet kontorslandskap, något som fortfarande är ovanligt i Österrike, men här valdes det medvetet för att skapa en ljus och modern arbetsplats.
Byggsystemet har utvecklats av Kaufmann i samarbete med betongföretaget Rhomberg Group och deras dotterbolag Cree. Rhomberg Group anser att det kommer att bli stora förändringar i betongbranschen i takt med att kunskapen kring vinsterna med förnybara byggmaterial ökar. De ser hybridsystemet som ett tillfälle att bredda sin verksamhet.
DET INNOVATIVA KONSTRUKTIONSSYSTEMET i bjälklagen bygger på en kombination av gran och betong. Stora delar av installationssystemet är redan inbyggda i undertaken på fabrik. Systemet kräver inte bärande mellanväggar och är därför mycket flexibelt. Det möjliggör individuella planlösningar och olika användningsalternativ. De bärande elementen är exponerade, vilket innebär att träet syns, doftar och känns. Både fasadelement och tekniska systempaneler kan enkelt bytas ut. Limträpelarna i gran låser hybridbjälklagen.
Detta skapar stora fördelar genom att konstruktionen blir stum då vikten av bjälklaget fixerar pelarna. Pelarna och balkarna är beräknade att klara 90 minuters brandkrav. I Österrike måste trapphus i hus över fyra våningar byggas i betong. För att minimera byggtiden tillverkades de ovanligt stora bjälklags- och fasadelementen på fabrik. Stor omsorg lades ner på att finna en metod för att skydda träet under montaget. De stora bjälklagselementen monterades först, därefter monterades fasadelement och mittpelare på en enda dag. Därefter byggdes nästa bjälklag och på så sätt kunde varje våning vattentätas snabbt, våning för våning. Byggsystemet visade sig vara mycket exakt. Ett test som utfördes omedelbart efter installationen visade att strukturen är helt tät och är sålunda lämplig som en passiv byggnad.
I Österrike finns en levande kultur kring traditionell träkunskap i både skogsbruk och trähusbyggnadsindustri som förvaltas och utvecklas med stort allvar. Det finns en utbredd tilltro till materialet trä och dess framtida betydelse. Det har dock inte alltid varit så. Efter andra världskriget slutade man bygga med timmer, vilket tidigare varit tradition i regionen. Då var det moderna material såsom betong, glas och stål som gällde, även i småhus. Den traditionella lokala träarkitekturen ersattes under 50-talet och 60-talet av den standardiserade »schweiziska alphyddan« som byggdes i betong med dekorativa trädetaljer i gavlar och balkonger.
– Det var ett svar på hur hus i det alpina området skulle se ut enligt en internationell trend som drevs fram av en exploderad turistindustri, förklarar Helmut Dietrich.
Men på 70-talet hände något i Vorarlberg, några yngre arkitekter började rita trähus åt sina vänner. Husen hade en uppdaterad lokal stil och vännerna som inte hade så mycket pengar byggde oftast husen själva med hjälp av lokala snickare. Borgmästare i regionen kämpade mot detta genom att försvåra bygglovsprocessen. De kallade de nya husen för »stall« och den sortens arkitektur ingick definitivt inte i deras visioner. Man ville gå från agrarsamhället som hade låg status till ett urbant samhälle med hög status. De enkla husen orsakade mycket aggressioner men arkitekterna trodde på sin sak. Trots motståndet tog de hjälp av de få överlevande lokala sågverken, snickerierna och hantverkarna och tillsammans lyckades de vända utvecklingen. När det visade sig att det gick att bygga bra hus till ett lågt pris bytte den trähusskeptiska opinionen åsikt.
Den positiva utvecklingen skyndades på i samband med att den gröna vågen svepte in i regionen, vilket också förde med sig att byarna växte. Arkitekttävlingar ordnades för bostadsområden, skolor och andra offentliga byggnader. Allt detta banade väg för en ny generation arkitekter på 80-talet, arkitekter såsom Hermann Kaufmann med flera. Modern träarkitektur blev mycket framgångsrik i tävlingarna. En träbyggnadskultur med högkvalitativ träarkitektur skapades och frodades. Något som idag lett till att regionen är världsledande på kombinationerna hantverk och industriellt träbyggande.
I Vorarlberg finns ett kvalitétstänk och ett nära samarbete i hela kedjan från skogsbruk och gestaltning till tillverkning och byggande. Enligt Kaufmann finns en stark tradition att lägga pengar på byggande, folk är stolta över regionens hantverkskunnande som de anser signalerar omsorg om landskap och människor i ett långt perspektiv. Byggnadskulturen låter sig väl förenas med dagens diskussioner kring hållbarhet och regionalt användande av resurser – både socialt, ekonomiskt och kulturellt. Intresset för prefabricerade hus med hårt drivna standardlösningar där kostnader går före formgivning och kvalitén på träet, är svalt. Sådana byggnader anses billiga och själlösa.
För svenska träförespråkare kan det låta som en dröm. Hur ska vi göra för att skapa samma utveckling i Sverige?
ANDERS ROSENKILDE, chef för teknisk utveckling på TMF, Trä- och möbelföretagen, menar att vi kan lära mycket av utvecklingen i Österrike men påpekar samtidigt att Sverige redan har kommit en bra bit på väg. Cirka 90 procent av alla småhus i landet byggs idag av trä.
– Sverige har idag en mycket stark position inom prefabricerat trähusbyggande, främst inom byggandet av småhus, men sedan ett tiotal år även inom byggandet av flerbostadshus. Det hänger samman med att det sedan 1994 varit tillåtet att bygga höga bostadshus i trä vilket har genererat forskning och utveckling inom områden som brand, fukt, akustik och statik. Vi har dessutom en lång tradition av industriellt prefabricerade småhus i trä att bygga vidare på.
För att fler unika träbyggnader av hög kvalité ska kunna byggas i Sverige, och för att skapa samma positiva utveckling som i Österrike, pekar Anders Rosenkilde på några utvecklingsmöjligheter.
– Svenska arkitekter och konstruktörer kan bli bättre på den arkitektoniska utvecklingen av stora trähus. Det har varit fullt fokus på att få konstruktionerna att klara alla tekniska krav men nu har tekniken för att bygga stora trähus fallit på plats. Idag finns goda exempel på höga trähus som byggts och nyfikenheten hos många arkitekter är växande. Byggherrarna visar sitt intresse men samtidigt finns en viss försiktighet då många av dem aldrig tidigare låtit bygga ett större trähus. Varje genomfört byggprojekt ger positiva reaktioner och erfarenheter hos arkitekterna, konstruktörerna, byggarna och byggherrarna, säger Anders Rosenkilde.
Susanne Rudenstam är chef för Sveriges Träbyggnadskansli. Hon tror på en stark utveckling för prefabricerade flervåningshus i trä. Att Sverige ska leva upp till rejält minskade koldioxidutsläpp fram till år 2050 ger utveckligen en extra knuff tror hon.
– Jag ser en positiv spiral framför mig. När vi alla, inte minst politiker, strävar efter att nå klimatmålen, kommer allt fler att välja trä vid nybyggnationer. Inte minst kommuner och landsting. Den ökade orderingången kommer att leda till högre krav på träindustrin, och de kan bli ännu duktigare på prefabricerade flervåningshus som monteras på byggarbetsplatsen, säger Susanne Rudenstam och fortsätter:
– För att hänga med i denna utveckling gäller det att vi vässar våra kunskaper på alla fronter. Universitet, högskolor och gymnasier med arkitektur- eller bygginriktning måste ge sina studenter ännu bättre kunskaper inom träbyggande. Och träindustrin behöver lära av bilindustrin vad gäller effektiva flöden där ett fokus på lärande leder till ständiga förbättringar. Lyckas vi med detta har det prefabricerade och storskaliga byggandet i trä ljusa framtidsutsikter.
Text Camilla Schlyter