Bromma-Linköping När jag satte mig i bilen för att köra söderut från Bromma var det tre timmar sedan jag lämnat Bryssel. En stad där framtiden för Europa diskuteras och beslutas. Jag kan konstatera att klimatmålen upplevs konkurrera med ekonomisk tillväxt. I vår vision för skogsnäringen är hållbar tillväxt en självklarhet på väg mot bioekonomin.
Vyn från Essingebroarna lystes upp av stadens ljus. Som på ett tivoli stod byggkranar illuminerade och markerade den höga byggtakten för att skapa plats i takt med urbaniseringen. Vilken stad bygger vi? Hur kommer framtiden att se ut för stockholmarna?
Medan tankarna sysselsatte sig med de utmaningar som vi står inför vad gäller de olika kraven på framtidens samhälle passerade jag ut ur Stockholm. Jag körde förbi miljonprogrammets betongklossar och genom det sörmländska kulturlandskapet där motorvägen skär rakt genom åker och skog. Såg ljus från enstaka gårdar. Hör landet och staden ihop?
Infarten vid Linköping markeras av en i mina ögon vacker industribyggnad som rymmer en biobränslepanna som eldas med skogens produkter. Jag anade skylinen där stiftsdomen fått maka på sig till förmån för den expansiva universitetsstadens självsäkra avtryck. Alldeles snart hade jag stadens avklingande ljus i backspeglarna. Jag passerade mindre samhällen som ändå växer då den rena landsbygden obevekligen töms. Vem skall köra skogsmaskinerna i framtiden?
På flera vägskyltar stod ortsnamn som signalerar trähustillverkning och som under 70-talet var med och byggde miljonprogrammets villaområden. Nu en industriell tillverkning som bidrar till byggandet av städer. När jag svängde upp på gårdsplanen sammanfattade jag resan med att den nya hållbara staden byggs på landsbygden. Träbyggandet ökar sysselsättningen, bidrar till ökat värdeskapande och ett bättre klimat. Fantastiskt! Som en bekräftelse på mina förhoppningar dalade snöflingor ned som konfetti, lika mycket på stad och land.
