HUSET KALLAS AV arkitekten Leo Qvarsebo för QvarseBo. Det ligger i Västerbyn en bit utanför Hedemora och är resultatet av flera års planerande, slit och kompromisslösa visioner. När Leo ritade huset åt sig och sin familj tänkte han sig en lugn plats där de kunde leva ett liv diametralt annorlunda från det hektiska storstadslivet i Stockholm.
– Jag såg allting framför mig i scener. Jag ville att vi skulle kunna laga mat både inne och ute. Vi skulle ha ett rum för lugn och läsande. Och ett annat där man kunde ligga och sova och titta upp på stjärnorna, säger Leo Qvarsebo.
Dessa funktioner, tillsammans med Leos syn på rumsbegreppet inom arkitektur, blev utgångspunkten för den trekantiga sommarvillan.
– Jag tycker inte att arkitektur ska uppfinna något gällande rummet. Det ska snarare handla om hur man jobbar med relationer mellan dem. Därför har huset ganska normala rum, det man istället hajar till över är hur de sitter ihop, säger Leo Qvarsebo.
Det han syftar på är husets tripp-trapp-trulliga halvplanssekvenser med fem små våningar. Från varje våningsplan ser man upp till nästa, vilket väcker en nyfikenhet och gör att man vandrar vidare, kikar genom gluggar och fönster där en del av omgivningen görs synlig, vidare tills man till slut når sovrummet med utsikt över hela landskapet, sjön och himlen. I varje vånings burspråk och avsatser skapas privata hörnor, men när man stiger ut i trappan, som skär som ett schakt genom huset, är man åter i det allmänna. Idén om dessa rum gav huset dess form, och resulterade i förlängningen till valet av material.
– Jag hade en tanke om ett slags täcke som sveper in de här funktionerna, med en skiva som reser sig upp ur marken och fortsätter som en altan. Jag ville att den här skivan skulle ha en skön känsla, både visuellt och vid beröring. Därför valde jag trä, säger Leo.
HUSET ÄR UTFÖRT i trä från in- till utsida. Stommen är utförd i kertobalkar som tillverkades på plats och sedan restes som ett stort A. Samtliga lager i tak och väggar är träprodukter, förutom tätskikt. Huset är klätt invändigt med plywood av ask från Egmonts nedlagda pusselfabrik, kortsidans fönster och samtliga dörrar är fynd från Blocket. När alla fönster är öppna ser man att fönstren är hängda åt olika håll, något som bidrar till husets uppfinningsrika känsla och den "vuxenkoja" Leo beskrivit den som. Utvändigt är huset klätt i gotländsk kärnfura behandlad med en miljövänlig kiselbaserad olja. Vägen fram till träbeklädnaden var dock inte spikrak och öppnade Leos ögon för vad trä är, kan vara – och hur en stor del av träindustrin förhåller sig till det.
– Jag hade inte byggt mycket med trä tidigare men gick in med stor optimism i projektet. Men jag fick direkt höra från olika håll att trä inte gick att använda som jag tänkt, något jag tror beror på att kunskapen kring olika träkvaliteter till viss del gått förlorad.
En lustig bekräftelse på detta fick Leo bland annat när takmaterialet levererades. Ett lokalt sågverk hade tillverkat det och bygg- och trävaruhandlaren han samarbetade med körde ut träet.
– Det var ett fantastiskt fint, tätvuxet virke, men på brädgården var de inte vana vid att hantera det. När de skulle lasta av träet från lastbilen var det för tungt för deras kran att lyfta!
Text Erik Bredhe
