Roberto Davolio och Marc Brulhart har tillsammans ägnat de senaste fem åren åt att utveckla nya sätt att bygga i trä. Med sin bas i Hongkong utgår de från furu av högsta kvalitet, hämtad från svenska skogar. Ett nyckelord för deras arbete är kommunikation.
– När du arbetar i stål skaffar du en katalog med stålbjälkar och annat, kombinerar färdiga delar från olika multinationella företag och så går det vidare till nästa konsult. Allting är mätbart och kalkylerat, det finns ingen större anledning till kommunikation mellan de olika teamen. Med trä gäller det att bygga en förtroenderelation mellan de olika parterna som ingår i projektet. Träet låter oss arbeta med en helt annorlunda designprocess, baserad på kvalitetsrelationer, säger Roberto Davolio.
Awawas egenutvecklade system går ut på att sammanfoga trä helt utan att använda sig av metall. Trä i utomhusmiljöer bör inte innehålla skruvar anser de. »Screws screw up the wood«, som Marc Brulhart uttrycker det. Han tar fram två provbitar ur portföljen – de är sammanfogade på längden med en avancerad tappning som klickar ihop med utsökt precision.
Referensen till de traditionella träsammanfogningar som bland annat används i japanska tempel är slående. Men dessa två träbitar är resultatet av en flera år lång produktutveckling, där varje vinkel och kurva kommit till utifrån ett omfattande produktutvecklingsarbete.
– Vi tillverkade hundratals fogar och började slå sönder dem, sedan undersökte vi var de gick sönder och hur, säger Marc Brulhart. Han pekar på ett litet "extrasteg" längst ut på tappens spets.
– Det hjälper oss enormt i monteringsskedet! Utan det skulle inte dessa bitar sitta ihop innan de är fullt sammankopplade. Det lilla steget hjälper till att justera bitar som är flera meter långa.
Målet är att skapa ett "bibliotek" av sammanfogningar, som kan fylla olika funktioner i byggnaden. Än så länge har Awawa uppfört ett antal mindre, närmast skulpturala konstruktioner, bland annat åt en möbelbutikkedja i Japan. Men tekniken är bärkraftig nog för storskaliga byggen, och de skelettliknande konstruktionerna skulle kunna kläs med fasadmaterial och panel. Konstruktionerna skissas i dator och de enskilda bitarna tillverkas sedan i en treaxlig cnc-fräs i en process som är i stort sett helt automatiserad. Däremot följer en hel del finputs av bitarna innan de kan monteras.
Konstruktionerna ska inte behöva någon ytbehandling alls. I stället vill Awawa använda sig av furans naturligt beständiga kärna. I dag går det att redan i sågverket sortera undan stockar med extra mycket av det röda kärnvirket och såga fram plank med naturlig beständighet.
– Många människor längtar tillbaka till något de kan förstå med magkänslan, det är som med mat, man vill veta varifrån den kommer, var den har vuxit. Vi vill göra samma sak med byggnader och återknyta till materialets historia, säger Marc.
Namnet Awawa, var kommer det ifrån?
– Awawa! vrålar Marc, det är det första du säger när du kommer ut i världen!
– Namnet skulle vara primärt, känslomässigt, men utan att betyda något. Det ger en känslomässig reaktion som vi sedan kan förklara, lägger Roberto till.
