Innan jag tog ut riktningen mot mitt tåg stod jag en stund och beundrade den ljusa, luftiga byggnaden, som med sitt vackert välvda tak ger resandet en fin inramning för de cirka 200 000 personer som dagligen passerar stationen. Av dessa är det få som vet att det är limträbågar som bär upp konstruktionen.
Centralhallen byggdes mellan 1925–28 och ritades av arkitekt Folke Zetterwall som var chefsarkitekt på SJ mellan åren 1895–1930. Den snart hundraåriga konstruktionen fyller fortfarande en viktig funktion vilket bekräftar träets kapacitet som ett beständigt och hållbart byggmaterial. Förutom att klara dåtidens tuffa miljö med ånglokens fukt och rök utan att rosta så kunde en lång spännvidd klaras.
I detta nummer av Trä! ska vi belysa limträ, dess möjligheter och tekniska förmågor. Tekniken att sammanfoga trädelar till konstruktionselement och större konstruktioner är väl beprövad men har genom möjligheterna att bygga bland annat höga hus och träbroar utvecklats. Limträ har fortfarande stora potentialer!
Svensk limträindustri har stor vilja att utveckla sina produkter och system, inte minst inom områdena infrastruktur och kommersiella lokaler. I takt med att trä tar marknadsandelar inom området flervåningsbyggande ökar också användningen av limträ.
Järnvägen har spelat en viktig roll i att utveckla vårt avlånga land. När vagnsvärdinnan klippt min biljett och önskat en trevlig resa begrundade jag det faktum att den tidigare så stolta devisen »hela folkets järnväg« håller på att spåra ur. Utanför fönstret flimrade en sommarfager landsbygd förbi, en del av Sverige som för framtiden behöver ett bra och tillförlitligt järnvägsnät.
Sämre service, dåligt underhåll och fara för nedläggningar av »olönsamma sträckor« är hot mot att vi skall kunna utveckla hela Sverige.
