NÄR JAG STÅR längst upp i den vindlande trätrappan, med blicken riktad mot golvet långt därnere, dyker en filmtitel upp i huvudet – Vertigo.
I Hitchcocks 50-talsklassiker skuggar den före detta polisen Scottie en kvinna som envisas med att besöka högt belägna platser. Hans höjdrädsla ställer till det för honom.
På Ulls hus – Sveriges lantbruksuniversitets, slU:s, nya huvudbyggnad – smyger studenter upp och ner i den mäktiga trätrappan. Andra står med en kopp kaffe eller diskuterar på trappans små avsatser som är placerade mellan de sex våningsplanen. Det vackert obehandlade räcket känns varmt mot handen och doftar gott av gran. Trappan dominerar interiören i entrébyggnaden, den så kallade Kuben, och fångar direkt uppmärksamheten hos den som stiger in. Men det är inte bara trappan som är av trä – materialet syns i fasad, väggar och inte minst i den exponerade trästommen.
– Vi låg på från dag ett med att vi jättegärna ville göra den här byggnaden i trä. Och att träet skulle synas, säger Paul Kvanta, handläggande arkitekt på Ahrbom och Partner.
PAUL KVANTA OCH HANS MEDARBETARE föreslog trä eftersom det uttrycker den mix av svensk lantbrukstradition och modern forskning som finns vid slU. Den synliga bärande stommen känner vi till exempel igen från de gamla ladugårdarna och magasinen.
Men för att hitta moderna referenser till byggnader med en synlig träkonstruktion tittade man på framförallt utländska byggnader. England, Österrike, Tyskland och Schweiz har fina exempel på den sortens byggnader som Paul Kvanta och hans medarbetare ville skapa. Numera används sällan synliga stommar av korslimmat trä, KL-trä, i Sverige, särskilt inte i stora representativa rum som en universitetsbyggnad. Detta gjorde att projektet inledningsvis stod och vägde. Skulle slU och beställaren Akademiska Hus våga gå hela vägen med massivträ eller skulle man använda sig av stål och betong? Under några svettiga höstveckor 2011 tog Ahrbom och Partner tillsammans med konstruktörerna på Bjerking fram noggranna ritningar på både en version i betong och en i trä. I slutändan blev projektet en kompromiss. Den stora entrébyggnaden Kuben med sina sex våningar fick bli i trä medan resten av Ulls hus – Klustret och Ryggen – skulle få en stomme av stål och betong. Men även de fick vackra träfasader av kiselimpregnerad radialsågad kärnfura inåt gården.
– Alla inblandade tyckte det kändes väldigt spännande när vi äntligen satte i gång. Och chefskonstruktören Björn Johansson på Bjerking som vi jobbade med blev väldigt entusiastisk när vi berättade att vi ville använda oss av en synlig trästomme i Kuben! Han hade stor erfarenhet av trästommar men längtade efter att få bygga något där träet verkligen fick spela huvudrollen.
KUBEN ÄR UPPBYGGD kring en limträpelarstomme, och när man kliver in i huvudentrén möts man av ett 1 000 kvadratmeter stort tak med synliga limträbalkar och bjälklag av KL-trä. Mellan dessa har frihängande absorbenter placerats för att hantera akustiken. För att taket ska kunna upplevas i sin helhet och för att understryka att entréhallen är ett enda rum, är alla mellanväggar glasade.
Arkitekterna hade en idé om att allt i Kuben skulle inordna sig i ett modulsystem. Därför är allt uppbyggt kring limträpelarstommen som har centrumavstånd 7 200 millimeter och en underindelning av denna på centrumavstånd 2 400 millimeter. Stengolven är 600 x 600 millimeter, glaspartierna 1 200 millimeter. Och så vidare. De enda delar som tillåts bryta mot modultänket är trappan och hisschaktet. Avsikten med det strikta systemet är att skapa en lugn och harmonisk, och samtidigt monumental, miljö som svarar mot funktionen av huvudentré till ett av landets förnämsta universitet.
– Vi kände oss lite som antikens arkitekter när vi ritade upp vårt modulsystem. Men att få svensk byggindustri med på banan i ett sånt projekt brukar inte vara det enklaste. Det kräver mycket förankring och att vi finns på plats på byggarbetsplatsen för att hjälpa till och se så att allt blir rätt.
Paul Kvanta berättar att man normalt brukar få slåss för att få vara med i byggprocessen, men här tyckte även beställaren Akademiska Hus och samverkansentreprenören Peab att deras medverkan var värdefull.
– Det tycker jag var jättetrevligt. Utan det fina samarbetet och samsynen mellan oss arkitekter, beställare, hyresgäst och byggare hade resultatet aldrig kunnat bli så bra.
Kuben med sina sex våningar reser sig två våningar över resten av kvarteret. Dess tre nedersta våningar innehåller entrérummet och är helt uppglasade mot omgivningen. De tre översta innehåller kontor, mötesrum och representationslokaler för SLU:s administration och ledning. Fasaden är klädd i svartmålad radialsågad träpanel av kärngran. Genom att använda radialsågat virke undviker man sprickbildning och kupning av träet, något som blir särskilt viktigt eftersom den svarta färgen bidrar till större temperaturskillnader.
TRÄKONSTRUKTIONEN ÄR INVÄNDIGT BEHANDLAD med en matt panellack med UV-skydd för att det inte ska gulna. Dessförinnan är det sprayat med en klar flamskyddslack för att skydda mot brand. Teamet la ner mycket tid för att hitta ett flamskydd som både fungerade bra och såg snyggt ut. De flesta gav ett blankt och rinnigt slutresultat, och med en sådan lack skulle upplevelsen av trähuset bli en helt annan.
– Jag satt en kväll och googlade flamskydd. Plötsligt stötte jag på konserthuset i Kristiansand i Norge. Det visade sig att norska staten hade arbetat i ett år med att ta fram ett snyggt och välfungerande flamskydd till projektet – och till slut lyckats! Jag mejlade killen på företaget Eld och Vatten och fick svar samma kväll. Han var jätteglad att vi ville använda det. Och lika glada var vi!
En stor utmaning var att få ett bra ljud i träkonstruktionen, eller snarare, inte få ljud. Till sin hjälp hade arkitekterna och konstruktören en akustiker, Lennart Karlén från akustikkonsulterna ACAD, som bland annat arbetat med Stockholms konserthus. Och ljuddämpningen märks verkligen.
Under en promenad uppför trappan ser jag en kille på väg neråt. »Vad mysigt, han går runt med ullstrumpor här på Lantbruksuniversitetet« hinner jag tänka innan jag möter honom och ser att han har på sig helt vanliga herrskor.
– Att få bra ljud var mycket viktigt. Alla ljuddämpande åtgärder har vi lagt på ovansidan av bjälklagen. Så om det till exempel ligger en korridor ovanpå ett stort mötesrum så ska det inte höras ett ljud därnere om någon går med klackar i korridoren, berättar Paul Kvanta.
Den nya byggnaden som är Ulls hus blev ett lyft för hela institutionen. Tidigare satt alla utspridda i små byggnader, relativt isolerade från varandra. Men med den nya byggnaden kan studenter, lärare och administrativ personal mötas spontant och trevliga, kreativa krockar uppstå.
– Folk som tidigare kanske bara var en signatur på ett papper för varandra kan nu plötsligt mötas i en korridor. Huset har blivit precis den sociala mötesplats som vi hoppats på. Och det är en väldigt bra känsla, när man får höra att folk använder ens byggnad på exakt det sätt man hoppats på, säger Paul Kvanta.
TEXT: Erik Bredhe
