BARN SOM HAR undervisning nära eller i naturen är mer mottagliga för kunskap. De är dessutom lugnare, mer kreativa och alerta. Även lärare känner ett annat engagemang i naturnära omgivningar vilket de i sin tur för vidare till sina elever. Detta hävdar omfattande studier som nyligen presenterades i en stor artikel i Huffington Post. I franska Rillieux-la-Pape, beläget strax norr om Lyon, ligger skolan Paul Chevallier som på många sätt känns som sinnebilden av just den gröna, stimulerande skolmiljö som artikeln målar upp. Alldeles intill lummiga Parc Brosset ligger ett par finurliga träbyggnader som liknar en skola lika mycket som något hämtat ur den klassiska fantasiberättelsen Sagan om ringen.
Skolans kanske mest framträdande karaktärsdrag är taket. Det böljar fram och sluttar svagt från den högre skolbyggnaden ner mot den lägre för att på ett lekfullt sätt binda ihop de två. Uppe på taket växer gräs och vilda blommor, men inte nog med det – där finns även små promenadstråk. Skolbarnen har till och med tillgång till två terrasser på varje hustak med möjlighet till undervisning utomhus. Härifrån har man vacker utsikt över staden och de omkringliggande bergen och skogarna.
– Vi ville att skolbyggnaderna skulle ha en stark koppling till naturen. Och de gräsbevuxna hustaken skulle inte bara vara något som skolans grannar kunde titta på och njuta av, vi ville att de skulle användas av elever och lärare, säger Lucas Jollivet på arkitektbyrån Tectoniques.
DET KOMPLEX SOM TECTONIQUES RITAT består förutom skolbyggnaderna även av sporthallen Hacine Cherifi. På grund av finanskrisen 2009 var dock hallbygget i fara och lades på is. När Europa slutligen återhämtat sig fortsatte arbetet och sporthallen stod snart klar. De tre byggnaderna är resultatet av en stark tro på trä som framtidens byggmaterial. Tectoniques har gjort sig kända i Frankrike för en strikt hållning till miljö- och hållbarhetsfrågor – samt för att använda trä så fort de får tillfälle.
– Vi älskar trä! Men inte bara det, vi till att det ska synas! Vi vill inte gömma material eller få dem att se ut som något de inte är. Betong är betong, trä är trä. Materialen ska få prägla känslan och dessutom gärna kunna utnyttjas. Att sporthallens grund är i betong passar perfekt, man kan till exempel sparka bollar på väggarna utan att förstöra dem eller smutsa ner dem, säger Lucas.
Alla tre byggnader har en stomme av trä och har även träprodukter till i stort sett allt, inklusive hisschakt. Skolans stomme består av korslimmat trä som står på en betonggrund. Väggar, golv och tak är därefter täckta med prefabricerade träpaneler. Känslan av trä är påtaglig, exponerat trä följer med vart man än går. Materialet syns och känns, och det ger ett sympatiskt intryck – värme, tyngd och trygghet präglar klassrum och korridorer. Sporthallens stomme vilar på en betonggrund som håller uppe en stor och massiv träkonstruktion. Fasaden består av lokalt framtagen douglasgran såväl invändigt som utvändigt. Inuti väggarna har man placerat ett slags lådor av OSB-skivor som fyllts med halmbalar. Det traditionella sättet att isolera väggar tilltalade arkitektbyrån.
– När vi räknade på det och förstod väggarnas stora dimensioner såg vi en möjlighet att prova på att använda halmbalar. Det kändes väldigt spännande! Dessutom kändes det biologiskt nedbrytbara, naturliga materialet helt i linje med projektet, säger Lucas.
SKOLORNAS EXTERIÖRA LEKFULLHET – med udda fasader, blommor och små uteplatser, längst in i de V-formade byggnadernas lugnaste vrår – står i stark kontrast till den symmetriska sporthallen. Men även om byggnaderna vid en första anblick har väldigt olika uttryck binds de också samman visuellt. De är inte bara byggnader där trä får fritt spelrum, höjdmässigt står de också i ett slags tripp-trapp-trull-förhållande till varandra. Sporthallen i områdets norra hörn reser sig högst och via det två våningar höga mellan- och lågstadiet landar allt i den låga förskolan i sydväst. Byggnaderna ligger i en sluttning, något som arkitekterna utnyttjade för att få ner höjden på husen och bättre smälta in i den låga bebyggelsen. Mellan- och lågstadiebyggnaden har huvudingång via nedervåningen på kullens baksida. Och i den delen av undervåningen som är ingrävd i kullen – och saknar ljusinsläpp – har man placerat elevernas skåp. Sporthallen fick man ner hela sex meter genom att även där utnyttja sluttningen. Lucas uppskattade att arbeta med alla delar av projektet, men om han ska välja en favorit blir det ändå sporthallen.
– Visst, den kanske inte ser lika spännande ut, men den visar precis på det vi vill göra på Tectoniques. När man tittar på hallen kan man med egna ögon se hur den är uppbyggd. Den står för en begriplighet, tydlighet och enkelhet som jag är väldigt förtjust i, säger Lucas.
Men att det färdiga resultatet ser enkelt ut behöver inte betyda att det var lika enkelt att konstruera. Så var fallet med sporthallens tak. Den enorma spännvidden krävde 34 meter långa balkar som av transportskäl sattes ihop av två delar på byggplatsen. En intressant detalj är hur balkarna är placerade för att skapa ett slags trappstegsdesign i taket. Detta gjorde att man kunde placera stora horisontella fönster i taket. Fönstren som vetter mot norr skänker mjukt, konstant dagsljus in i hallen utan att sportutövarna får direkt solljus på sig. Även i skolbyggnaden var gott ljusinsläpp – tillsammans med bra akustik – en viktig prioritering. De rejält tilltagna fönsterpartierna ramar inte bara in allt det gröna utanför på ett vackert sätt, utan släpper även in dagsljus i både klassrum och korridorer. Ett taköverhäng förhindrar alltför starkt ljus in i byggnaden och att det blir för varmt inomhus.
ALLT GICK ENLIGT PLANEN med skolprojektet i Rillieux-la-Pape. Det mest utmanande i processen var enligt Lucas att själva planeringsstadiet tog väldigt lång tid.
– Det krävs förberedelse och god dialog med projektets olika hantverkare för att allt ska stämma. Elektriker och rörläggare måste i god tid meddela var de måste dra ledningar och så vidare eftersom man vill undvika att ändra så mycket när alla delarna väl kommer till byggplatsen. Men å andra sidan går det fort och smidigt när man väl kommer i gång med bygget, säger Lucas.
Skolorna och sporthallen stod klara 2013 respektive 2014 och är i dag en naturlig del av Rillieux-la-Pape och skolbarnens vardag. Det för oss tillbaka till artikeln i Huffington Post. Texten avlutas med resonemanget att barn inte bara blir mer motiverade och lär sig bättre matte, språk eller historia i en miljö där gräs, träd och blommor är en naturlig del av skoldagen. De får även en djup förståelse för själva naturen. Genom att barnen får se den, lära sig uppskatta och älska den skapas en generation som själv är mer benägen att ta hand om och skydda naturen i framtiden.
Text Erik Bredhe
