På håll gör huset inte mycket väsen av sig. Det är en osminkad byggnad som liksom smyger sig fram över tomten och tar skydd bakom de omgivande björkarna och ekarna. Här är naturen ständigt närvarande, utan att tränga sig på.
Det är de utvändiga och invändiga väggarna av massiv, obehandlad knuttimrad furu som ger huset sin oförställda råa materialitet. Men egentligen är det här inte ett hus, utan fyra mindre enheter med olika funktioner som är placerade tillsammans under ett och samma tak. Utrymmet som uppstår mellan dem bildar en öppen yta, ett slags flexibelt mellanrum med många olika användningsområden.
Beställarna var tydliga med att de var ute efter någonting annorlunda. Ett fritidshus som skulle kunna användas året om, men med en känsla och karaktär helt olik den villa de redan hade.
– Vi utgick från det rumsliga och att få till de tydligt separerade delarna som huset är uppbyggt kring, berättar Gustav Appell på arkitektbyrån med samma namn.
– Golvet, i form av en blankslipad betongplatta med golvvärme, är det som sammanbinder det hela. Plattan utgör ett slags förlängning av själva tomten och ger en i det närmaste sömlös övergång mellan ute och inne.
Stora vikdörrar i glas släpper in ljus och skuggspel från de omgivande träden och stänger vid behov ute vinden som stundtals kan blåsa hårt från Ålands hav. Att dörrarna kan öppnas upp eller stängas, helt eller delvis, ökar funktionaliteten och ger fritt spelrum att röra sig mellan och genom huset. Mellanrummet blir på så sätt en frizon som bjuder in till olika typer av aktiviteter beroende på väder och vind och vilken tid på året huset nyttjas.
– Vi hade trä i åtanke från allra första början av flera olika skäl. Materialkänslan och kontrasten till betongplattan på marken gjorde att det kändes som rätt val för ett sådant här projekt, säger Gustav Appell.
Att det blev just timmer var dock ingen självklarhet. Det bestämdes en bit in i processen efter ett möte med en ambitiös timmerhustillverkare i Ångermanland.
– Här pratar vi inte om nostalgiker som står och hugger timmerstockar med yxa, utan moderna timmermän med hög byggteknisk kompetens, konstaterar Gustav Appell som älskar traditionella tekniker men vill att hans arbete ska spegla den tid vi lever i.
Det är lätt att blicken fastnar på de släta laxknutarna, en detalj som speglar känslan i timmertekniken och tydligt berättar hur det hela sitter ihop. På ett smått genialiskt sätt låser konstruktionen husets hörn i alla led utan behov av några andra infästningar och fogar.
De massiva träväggarna arbetar i symbios med årets temperaturväxlingar, vilket gör att det aldrig känns för varmt eller för kallt – bara behagligt. Träets naturliga förmåga att uppta och avge fukt skapar ett jämnt inomhusklimat. Stockarna ger ett lite mer skarphugget intryck än hos andra timmerhus där stocken brukar fräsas för att likna gamla stockar. Här är den hyvlade ytan taktil och bjuder in till beröring. Det är fint som det är och kommer att förbli obehandlat både in- och utvändigt.
– Det här timret är maskinfräst och vi lät ta fram ett nytt verktyg för att få fram den lite skarpare profilen. Att vi lämnar timret obehandlat är något av ett experiment, och vi ska följa hur det utvecklas färgmässigt över tid, säger Gustav Appell.
Text Katarina Brandt
