Längs Kanadas vindpinade Stillahavskust växer sig sand- och salttåliga sitkagranar stora och yviga. En bit in i landet kan granarna bli ännu större, vissa uppåt 100 meter. Det kompakta barrbältet sträcker sig vidare hela vägen bort till de stora sjöarna och Niagarafallen i sydöstra Kanada. Gran är tillsammans med tall och poppel det dominerande träslaget i ett land som står för 10 procent av världens skogar.
Kanadensiska arkitektbyrån LGA har alltid tyckt om att arbeta med trä. Ända sedan starten 1989 har de haft som mål att utnyttja landets skogsresurser i så stor utsträckning som möjligt i sina projekt. Det nybyggda biblioteket i Scarborough, en stadsdel strax utanför centrala Toronto, är inget undantag. I byggnaden, som är en filial till Toronto Public Library, används uteslutande lokal svartgran i limträkonstruktionen. Hållbarheten hos trä är den kanske viktigaste aspekten för LGA, men de anser att materialet har betydligt fler fördelar än så.
– Vi har ritat många icke-vinstdrivande byggnader som daghem eller billiga bostäder, vilka ofta haft en begränsad budget. I det arbetet har vi lärt oss att trä kan bilda en stark konstruktion som har så snygg finish att den inte behöver döljas i den färdiga byggnaden, säger Brock James, ansvarig arkitekt för biblioteket.
Konstruktionen är ett lekfullt utforskande av relationen mellan pelare och balkar. Detta syns framför allt i innertaket med dess tre lager balkar. Men även pelarna har ett spännande utförande. De står uppställda parvis, där en av pelarna står helt vertikalt och den andra lutar svagt och korsar den vertikala pelaren för att på så sätt fixera den. Denna lösning är ett direkt resultat av de stora fönsterpartier som går längs bibliotekets alla väggar. De sköra glaspartierna, tillsammans med stora, öppna ytor inne i biblioteket, gjorde att det fanns få punkter som kunde hantera horisontella laster.
– Pelarna blev otroligt viktiga. Att de dessutom blev väldigt vackra är en bonus, eftersom formen sprang ur en ren nödvändighet. Något annat vi var tvungna att tänka på var mötet mellan träkonstruktionen och glaset. Eftersom trä rör sig mer än andra material under sin livslängd var vi tvungna att räkna in tillräcklig tolerans i detaljerna.
Biblioteket drar genom fönster i taken även nytta av dagsljuset. För att åstadkomma detta designades byggnaden i fyra volymer med olika takhöjd, något som skapade horisontella utrymmen mellan taken där man placerat fönsterpartier. Fönstren i såväl väggar som tak var viktiga för att koppla ihop biblioteket med sin omgivning. Arkitekterna ville att byggnaden skulle vara en öppen plats som påverkar omgivningen, men även att biblioteket skulle ta intryck och påverkas av den. Detta gäller inte minst byggnadens form och materialval. Huvudentrén ligger på gatuplan vilket betyder att byggnaden gräver sig in i sluttningen där den står. Dessutom ligger ett litet skogsparti alldeles intill. Med de premisserna kände arkitekterna att en låg byggnad i trä, något som flöt in i landskapet, var rätt väg att gå.
Något som påverkade bibliotekets utformning i ännu större utsträckning är det klassiska Scarborough Civic Centre som ligger alldeles intill. Byggnaden, signerad den kände kanadensiske arkitekten Raymond Moriyama, uppfördes 1973 och är ett landmärke i Toronto. Biblioteket skulle placeras framför den gamla byggnaden och därmed till viss del bryta den ikoniska siluetten. Att visa respekt mot centret var därför viktigt. Men lika viktigt var att hitta ett eget uttryck.
– Vi ville inte bara upprepa Scarborough Civic Centres design. I stället ritade vi en byggnad som både kontrasterar och kompletterar den gamla byggnaden. Medan centret är en ljus byggnad med vertikala, mjuka former är biblioteket uppbyggt kring horisontella linjer, skuggor och struktur.
Konstruktionen tog endast sex veckor att få på plats efter att elementen levererats till byggplatsen. Kort byggtid, tillsammans med ett skyddshölje som elementen levererades med, gjorde att stommen inte påverkades av snöfall och dåligt väder under uppförandet. Själva byggfasen gick smidigt och byrån drog lärdomar av processen i sin helhet.
– Nästa gång vill vi hitta ett sätt att i ett tidigare skede involvera det företag som tillverkar konstruktionen. Företaget vi arbetade med hade sitt eget synsätt och mått på vissa produkter som inte var helt förenliga med vår design, vilket gjorde att vi fick arbeta om vissa detaljer. Det gjorde att allt tog lite längre tid.
Från att ha varit en stad som till stor del kretsat kring biltrafik siktar nu Toronto på ett mer promenadvänligt stadslandskap. Det ska till fler lättåtkomliga byggnader av modernt snitt och fler platser för folk att träffas på. Biblioteket är en viktig del av den här satsningen. Förutom över 42 000 böcker har besökarna även tillgång till avancerad videoredigering, inspelningsstudior och 3D-skrivare. Bord och bokhyllor står på hjul så att biblioteket kan ändra form och anpassas efter olika arrangemang. Under golvet kan personalen koppla om el och dataanslutningar för att ytterligare anpassa lokalen.
– När man ritar en byggnad som har sådan flexibilitet måste man jobba med arkitekturen så att den tål vilka förändringar dess användare än skapar. Ett sätt är att ha tillräckligt starka element så att den inte förlorar sin identitet. I biblioteket spelar innertaket den rollen.
I Kanada har man, mycket tack vare sin stora skogsareal, en lång tradition av att arbeta med trä. Det ses inte alltid som ett modernt material. Det har fortfarande lite av en lantlig stämpel, eller ses som något främst för hemmamiljöer. Men saker börjar röra på sig, både vad gäller inställningen till materialet och regler kring större träbyggnader. Alldeles nyligen fick man tillstånd att bygga upp till sex våningars träkonstruktioner i flera delstater – och man undersöker möjligheterna att bygga ännu högre.
Brock James är själv involverad i kanadensiska föreningen Wood Works som arbetar för främjandet av trä i nya byggnadsprojekt. Här har han möjlighet att informera och påverka allmänheten, arkitekter och politiker att se fördelarna med trä. Reaktionerna på biblioteket i Toronto har varit väldigt positiva och ett citat han läste om byggnaden i tidningen fastnade han lite extra för.
– Någon skrev att det nya biblioteket är väldigt modernt, men samtidigt varmt och välkomnande. Det tycker jag var bra. Jag ser inte trä som en tillbakablick till en lantlig byggtradition, tvärtom tycker jag att det är ett sofistikerat material. Att använda trä i offentliga byggnader gör att de känns välkomnande, samtidigt som de utstrålar en sofistikerad organisation. Precis som alla offentliga byggnader borde göra.
Text Erik Bredhe
