Först var det ett stenbrott, sedan en soptipp. Ytterligare några år senare hade området så smått börjat falla i glömska. I dag genomgår området i Saint-Michel utanför Montreal en stor förändring – en förändring som kommer att förvandla platsen till en stor, lummig park med sjöar och promenadstråk. Stadens borgmästare har beskrivit projektet som »ett monument över hållbarhet« och redan till Montreals 375-årsjubileum om två år beräknas flera delar av parken kunna invigas.
Det första som stod klart i den nya parken var fotbollsarenan Stade de Soccer. Den matt gråskimrande kolossen breder ut sig i parkens västra ände och efter bara några månader på plats känns den redan som en naturlig del av landskapet. Arkitektbyrån Saucier + Perrotte vann tävlingen om projektet mycket tack vare sin förmåga att låta just byggnad och omgivning flyta samman.
– Vi använde en begränsad mängd material i projektet för att behålla känslan av närhet till naturen. Hela Stade de Soccer de Montréal är som en rörelse, ett uttryck. Inom- och utomhusfotbollsplaner bildar tillsammans en vacker ensemble, säger Gilles Saucier, ansvarig arkitekt på Saucier + Perrotte.
Taket sluttar nedåt på ena sidan och övergår till två »armar« som omsluter utomhusplanerna. Dessa öppnar sig vidare ner mot staden och är tänkt som en port mellan Montreal och parken. Längs med inomhusplanens ena sida löper korridorer på två plan. Från entrén leder den lägre till omklädningsrum och toaletter och den övre direkt ut till utomhusplanernas åskådarplatser. På så vis blir byggnadens ena arm till en läktare.
Kalkstenen som bröts här användes till att uppföra stora delar av staden. Att låta fotbollsarenan referera till denna industri var därför naturligt. Alldeles intill byggnaden finns skarpa, vertikala brottytor som är rester från sprängningar. Ytornas linjer och färger gav Saucier idéer till utförandet.
– Vi inspirerades mycket av det gamla stenbrottet som man fortfarande kan se spår av i området. Jag ville att byggnaden skulle se ut som en kalksten som kommer upp ur jorden. Tak och fasader är täckta av zinkplattor, vilket förstärker det intrycket. Projektet är en representation av det material som en gång byggde Montreal, säger Saucier.
Om exteriören uttrycker hård, mörk mineral så förmedlar interiören en klart mjukare känsla. Fotbollsplanerna domineras av den gigantiska träkonstruktionen i taket. De tretton huvudbalkarna, som är 69 meter långa och väger 77 ton vardera, utvecklades i nära samarbete med Nordic Structures. De tillverkades i Quebec och av transporttekniska skäl levererades de i 23-meterslängder för att sedan monteras ihop momentstyvt på plats. Resultatet är en mäktig uppvisning av träets möjligheter.
– Som arkitekt kan den här typen av byggnader vara svåra att göra ett ordentligt avtryck på. Taket kändes som ett av få ställen där vi verkligen kunde sätta vår prägel. Att använda trä var naturligt, eftersom det är ett material som talar för sig självt på ett fint sätt, och trä finns ju dessutom mer eller mindre i vårt DNA här i Kanada. Men vi ville göra någonting extra. Vi ville visa världen möjligheterna med att använda trä i stora, annorlunda konstruktioner.
Konstruktionen får sin styrka från två ingenjörsprodukter av trä – limträ och KL-trä. Balkarnas övre och undre del består av limträ och resten av KL-trä. Resultatet är en träkonstruktion som är relativt lätt, kostnadseffektiv och stark.
– Det här är något helt unikt. Aldrig förr har en konstruktion i KL-trä med så stor spännvidd skapats någonstans i världen. En av utmaningarna för oss ingenjörer var att utveckla speciella skruvar som håller ihop balkarnas tre delar, vilka utsätts för en kraft upp till 10 000 kN (över 1 000 ton reds anm), säger Jean-Marc Dubois, projektansvarig på Nordic Structures.
När balkarna väl monterats samman lyftes de upp av tre stora kranar för att sättas på plats. Detta var ett speciellt ögonblick och en milstolpe i det långa och hårda arbetet för en hållbar och innovativ byggnad – helt ensam i sitt slag. För Nordic Structures och Saucier + Perrotte var projektet en dröm som gick i uppfyllelse.
– Saucier + Perrotte är visionärer och det var en ära att få arbeta med dem. Genom projektets utmaningar och högt ställda förväntningar från arkitekterna lyckades vi leverera en lösning som man knappt kunnat föreställa sig för fem år sedan, säger Jean-Marc Dubois.
Genom att använda limträ och KL-trä skapade man en mycket stark hybrid som klarar av de krafter som de långa balkarna utsätts för. Balkarna är ihåliga vilket ger fördelen att de blir lättare och att man kan ha olika sorters installationer inuti. Att använda sig av solida balkar var ändå inget alternativ, eftersom det skulle bli för dyrt. Träbalkar var även ett bra val ur det hållbarhetsperspektiv som genomsyrar hela projektet.
– Att åka långt bort för att leta upp tillräckligt stora träd för att skapa vårt stora tak följde inte projektets riktlinjer om hållbarhet. I stället består balkarna till 90 procent av små träreglar, 50 millimeter gånger 100 millimeter, från småväxta svartgranar som fanns inte långt från Montreal. Jag tycker det känns vackert att kunna använda de träd som ingen annars skulle bry sig om att använda, säger Gilles Saucier.
Om man tittar upp i byggnadens tak blir lätt det första intrycket att träbalkarna är ditsatta lite grand på måfå, att det inte finns något riktigt system. Det är precis den känslan Saucier + Perrotte ville uppnå.
– Ett av våra mål var att komma bort från sporthallskänslan och i stället ge projektet en nerskalad, varm känsla. Därför använde vi trä och därför designade vi ett tak som ser nästan slumpmässigt ut, för att få besökarna att glömma bort att det är takbalkar. Men ingenting är såklart slumpmässigt med taket. Tvärtom. Att balkarna på sina håll sitter tätare är för att det behövs förstärkning just där, säger Saucier.
Den väldiga takkonstruktionen drar många besökares blickar till sig, men är inte det enda i projektet som innebar planering i stor skala. När de stora plastgräsmattorna skulle läggas krävdes ett noggrant arbete med att skapa en jämn cementgrund som dessutom täppte igen gasläckor som uppstått efter att marken använts som soptipp.
– Det var en fantastisk syn när maskinerna arbetade med att platta ut betongen. De var rejäla doningar, men krympte i jämförelse med byggnaden. Det enorma cementfältet fick dem att se ut som små leksaksbilar, fortsätter Saucier.
Eftersom stadion är så stor försökte man på olika sätt att arbeta med detaljer för att få ned den i »mänsklig skala«. Det var viktigt så att den inte bara kändes som en stor koloss, utan även varm och inbjudande. Bland annat bevarade man mycket av vegetationen omkring stadion och man har även planterat ännu fler träd omkring den. Det ska med tiden ge intrycket av en bergsknalle som sticker upp ur skogen. Man har även arbetat med stora glaspartier för att skapa en känsla av öppenhet.
Eftermiddagar och helger fylls stadion av fotbollsspelare. Gilles Saucier berättar att han ibland går dit på söndagar och tittar på fotbollsmatcher. Han har särskilt lagt märke till hur många ungdomar blir exalterade när de kommer in på stadion och tittar sig runt i den stora byggnaden.
– De brukar springa runt och leka att de är kända fotbollsspelare. De gör målgester, tjoar och låtsas att det är en jättepublik som tittar på. Det är fantastiskt att se hur byggnadens storslagenhet kan ha den effekten på dem. Att den kan transportera människor till en annan plats, en annan verklighet. Projektet Stade de Soccer gör dem till stjärnor, säger Saucier.
Text Erik Bredhe
