Med sitt nya vinmuseum La Cité du Vin har staden Bordeaux fått ett nytt arkitektoniskt landmärke som sätter fantasin i rörelse och alla sinnen på sin spets.
Det var när den tidigare franske premiärministern Alain Juppé blev borgmästare som saker började förändras i Bordeaux. När han tog över rodret 1995 påbörjades ett omfattande renoverings- och upprustningsprogram i syfte att återställa staden till sin forna glans. Före dess var många av husen helt svarta av luftföroreningar. I dag är det mesta ljust och välputsat och stadskärnan domineras av femvåningshus i nyklassisk stil från 1700-talet som var det sekel när staden blomstrade som mest. Arbetet har gett utdelning och sedan 2007 är hela stadskärnan i Bordeaux ett Unescoskyddat världsarv.
Med sina 450 miljoner flaskor per år är Bordeaux den region i Frankrike som producerar mest vin. Mycket av livet i staden med samma namn kretsar därför kring vin, och det var inte någon tillfällighet att valet föll på just Bordeaux när landet skulle få sitt första vinmuseum.
I slutet av 2010 utlystes en arkitekttävling för att utforma den byggnad som skulle inhysa det nya museet. För att säkerställa att både byggnaden och dess innehåll skulle ses som ett sammanhängande projekt ställdes det som krav att tävlingsdeltagarna presenterade ett partnerskap med en designbyrå. Totalt fick juryn in 114 förslag där fem gick till final. Uppdraget gick till det franska arkitektkontoret XTU Architects i samarbete med den Londonbaserade designstudion Casson Mann som specialiserat sig på just museimiljöer.
Sex år och 81 miljoner euro senare står nu vinvärldens svar på Guggenheimmuseet i Bilbao klart. La Cité du Vin invigdes av president François Hollande den 1 juni i år. Med närmare 14 000 kvadratmeter, fördelade på tio våningar, bjuder det sina besökare på en resa i tid och rum och genom världens olika vinkulturer och civilisationer. Förhoppningen är att museet ska bli en samlingsplats för världens många vinälskare, men också för noviser som vill lära sig mer om vin.
Den djärvt formade byggnaden med sina böljande former är ett bra exempel på hur samspelet mellan olika material kan bryta ny mark och ge upphov till någonting nytt och spännande. Här hjälper det ena materialet det andra på traven för att leda arkitekturen framåt och ge upphov till nya uttryck. I La Cité du Vin omfamnas betongstommen av en träkonstruktion som möjliggör arkitekternas strävan att återskapa vinets rörelse och spegla dryckens själ. Konstruktionen påminner på många sätt om fackverkspergolan i den franska paviljongen som XTU Architects ritade till världsutställningen i Milano förra året.
– Det ursprungliga syftet med byggnadens arkitektur var att skapa en länk mellan La Cité du Vin och staden Bordeaux som helhet, säger Anouk Legendre på XTU Architects som tillsammans med sin kollega Nicolas Desmazières är ansvarig arkitekt för museet.
Länken som arkitekterna velat skapa kan mycket väl vara den gyllene fasaden i glas och aluminium. Den för en ständig dialog med floden Garonne i ett tonfall som förändrar sig beroende på väder och tid på dygnet. Helt klart klingar den också som ett eko från de ljusa kalkstensfasader som återfinns på många av Bordeaux gamla byggnader.
La Cité du Vin ligger i ett gammalt hamnområde alldeles intill floden Garonne och helt nära den storslagna bron Le Pont Bacalan Bastide. De inledande byggnadsarbetena påbörjades i januari 2014 med att 300 pålar kördes ner i marken för att på 30 meters djup förankra grunden i fast berg. Därefter byggdes betongstommen, och några månader senare restes den utanpåliggande träkonstruktionen som är sammansatt av 574 limträbågar tillverkade av 1 200 kubikmeter nordisk furu och fransk douglasgran.
Bakom den avancerade träkonstruktionen står företaget Arbonis som är en del av teknikkonsultföretaget Vinci. Konstruktionen är tillverkad av limträ som genom avancerad CNC-teknik formats till undulerande bågar. Dessa bågar är inspirerade av både skeppsbyggnadsteknik och fartygsanatomi och ger byggnaden ett helt eget uttryck både in- och utvändigt.
Utvändigt är träkonstruktionen täckt med 4 000 kvadratmeter plywoodskivor från företaget Thebault. Genom 3D-modellering har skivorna skurits ut och numrerats för att passa perfekt i det gigantiska pussel som utgör byggnadens klimatskal. Utanpå plywoodskivorna har 2 500 perforerade aluminiumskivor och 900 screentryckta glasskivor fästs. Den böljande rörelsen, som startar redan nere vid floden Garonne, avslutas med ett 55 meter högt torn kring vilket 128 limträpelare sträcker sig mot skyn.
De sensuellt rundande formerna i byggnadens exteriör präglar även interiören både i material och skala. Förutom att de skapar ett spännande skuggspel och djup till den 3 000 kvadratmeter stora permanenta utställningen på museets tredje våningsplan sätter bågarna i limträ dessutom fart på den vågrörelse som leder besökarna både framåt och uppåt i byggnaden. Med sin innovativa och uppslukande scenografi är det den permanenta utställningen som är byggnadens pulserande hjärta. Här är träkonstruktionen täckt med 200 kvadratmeter brandskyddad plywood. Tack vare den kreativa ljussättningen förmedlar taket känslan av att man som besökare befinner sig under en bar himmel med varierande molnighet. Symboliken och kopplingen till vinproduktion är tydlig, eftersom väder och vind ofta är en avgörande faktor som betyder skillnaden mellan en bra och dålig årgång.
Den totala kostnaden för La Cité du Vin beräknas till 81 miljoner euro. Merparten av finansieringen har de lokala myndigheterna i Bordeaux stått för, men även vinindustrin har tagit en betydande andel av kostnaderna för projektet. Nu strävar La Cité du Vin efter att inte behöva stöd av mer offentliga medel, utan hoppas kunna klara sig på egna inkomster och donationer. För att uppnå detta har man satt upp ett mål på 450 000 besökare under 2017, vilket bedöms vara fullt rimligt för ett museum av den här kalibern.
– La Cité du Vin är väldigt lik den vision jag hade även om storleken förstås är ännu mer imponerande i verkligheten än på papper, konstaterar Anouk Legendre och beskriver La Cité du Vin som »en mästerligt formad cirkel fylld av upptäckter«.
Text Katarina Brandt
