Italien har många sidor och regionen Sydtyrolen, eller Trentino-Alto Adige som den heter på italienska, kännetecknas av vinterns snötäckta berg och sommarens bördiga dalar. Likt ett jättelikt, pulserande kärlsystem genomkorsas stora delar av regionen av Dolomiti Superskis enorma skidområde. Vi talar om totalt 1 200 kilometer pist och ett av världens största sammanhängande liftsystem där även Obereggen ingår.
Orten, som ofta kallats för »Dolomiternas mest välbevarade hemlighet«, har den här säsongen klivit fram i rampljuset och lockat fler besökare än någonsin. Helt säkert har den nya toppstugan som invigdes i december i fjol spelat in.
Det var arkitektkontoret Peter Pichler Architecture i Milano, i samarbete med arkitekt Pavol Mikolajcak, som 2015 vann tävlingen att utforma en ny toppstuga med restaurang, två barer, lounge, solterrass och diverse serviceutrymmen. Läget, alldeles intill liftstationen Oberholz och de angränsande pisterna på 2 096 meters höjd, var förstås en praktisk utmaning liksom den snäva tidplanen. Byggnationen kunde inte påbörjas förrän det sista smältvattnet runnit bort några veckor efter påsk 2016. Toppstugan skulle sedan stå klar för att tas i bruk lagom till säsongsstarten i början av december samma år.
– Till att börja med fick vi fundera på hur vi skulle få upp allt material till byggplatsen, berättar Peter Pichler, ansvarig arkitekt på Peter Pichler Architecture.
– Helikopter var ett alternativ, men vi insåg snabbt att det skulle bli för dyrt. Lösningen var att bygga en väg som nu kommer att kunna användas av de många vandrare som vistas i området sommartid och inte räds att ta sig upp på höga höjder till fots.
Peter Pichler utgår numera från sitt kontor i Milano men är född och uppvuxen i Bolzano som är huvudort i regionen där även hans samarbetspartner i projektet, Pavol Mikolajcak är verksam. De bägge arkitekterna uttrycker en stark samhörighet med det hänförande alplandskapet och har stor respekt för de lokala byggnadstraditionerna där trä är det dominerande materialet.
– Vår målsättning var att åstadkomma en respektfull nytolkning av den traditionella timmerstugan. En modern byggnad som samtidigt har rötterna i det lokala. I det sammanhanget var trä ett givet val. Det återkopplar till befintliga byggnader i området, finns nära till hands och är lätt att bearbeta på plats, fortsätter Peter Pichler.
Sedd från ovan liknar toppstugan en växt som slagit rot på bergssidan och sedan fått sträcka sig fritt ut i luften i sökandet efter ljus. Arkitekterna strävade mycket riktigt efter en byggnad i symbios med den omgivande naturen. De vill dock hellre beskriva formen på toppstugan som en nedfallen trädstam vars tre förgreningar vänder sig mot de omgivande bergstopparna Mendel, Corno Nero och Corno Bianco.
Bottenvåningen är gjuten i betong och, liksom de inre delarna av övervåningen, insprängd i bergssidan. Här ryms besökstoaletter samt teknik- och personalutrymmen. På övervåningen ligger restaurangköket, lager och förrådsutrymmen där en 30 meter lång betongvägg som skär genom de båda våningsplanen på ett tydligt sätt markerar övergången till de ljusa, publika delarna vars fribärande konstruktion av trä liksom svävar över bergssidan. Väggar och tak är tillverkade av senvuxen gran från de omgivande skogarna där en böljande ramkonstruktion av limträ förstärker den organiska geometrin och visar upp en både logisk och homogen skulptural form i lokala material.
I den här miljön fungerar det traditionella sadeltaket som ett slags spegelbild av de omgivande fjälltopparna. Den generösa höjden med upp till fem meter i nock skapar en öppenhet och ger en högtidlig, nästan sakral känsla. Lutningen varierar från 45 grader till 30 grader vilket gör att taket planar ut ju längre in i byggnaden man kommer.
– Vi tyckte det var viktigt med en synlig träkonstruktion så att besökarna verkligen förstår byggnadens geometri och ser hur strukturen växer fram ur berget.
Invändigt ger den öppna ytan möjlighet till många olika rumsligheter och funktioner. Till vänster om entrén är en generös bar placerad vilken gränsar till restaurangköket. Rakt fram ligger en vardagsrumsliknande loungedel där besökarna kan slå sig ner och koppla av framför den öppna spisen som integrerats i betongväggen. I denna har man också skapat ett litet intimt krypin, en något upphöjd nisch där mindre sällskap ges möjlighet att sitta lite mer för sig själva.
– Vi har inspirerats av hur man brukade utforma matsalen i alpernas små värdshus, så kallade Stuben, där dessa »rum i rummet« var vanliga, berättar Peter Pichler.
Rummet domineras ändå av byggnadens tre förgreningar med gott om plats för upp till 120 gäster. Grenverket sträcker ut sig i riktning mot områdets tre största berg och avslutas med stora glasfasader som skapar vyer mot pisten och det kringliggande landskapet. Dessa ger en känsla av oändlighet och ramar på ett fint sätt in det mäktiga alppanoramat, vilket bildar tre gigantiska »tavlor« vars motiv skiftar i takt med dygnets, väderlekens och årstidernas växlingar. I skydd av den svängda fasaden, i direkt sydvästläge, har toppstugan kompletterats med ett stort trädäck.
Invändigt är både golvet och det enkla och robusta möblemanget med väggfasta bänkar, stolar och bord tillverkade av massiv ek som är ett hårt och slitstarkt material.
– Det är stort tryck på restaurangen, och under vintersäsongen klampar besökarna in med slalompjäxor på fötterna vilket gör att golvet måste klara ganska tuffa tag, säger Peter Pichler.
Lokala snickerier har involverats i arbetet med att tillverka möblerna vars design bygger på en klassisk modell från stoltillverkaren Plank. Utvändigt är både ytterväggar och tak klädda med lärkträ som ytbehandlats för att byggnaden bättre ska smälta in i omgivningen och ge en känsla av att den alltid har legat där.
– Vi var medvetna om att lärkpanelen skulle gråna med tiden, men hade inte riktigt tålamod att vänta på att väder och vind skulle ge fasaden den patina vi eftersträvade. Till en början funderade vi på att bränna ytan på de utvändiga panelbrädorna, men i stället hittade vi en miljövänlig ytbehandling som gjorde att lärkens ursprungliga guldgula färg direkt antog den silvergrå nyans som vi önskade.
Den nya toppstugan har som sagt redan ökat tillströmningen av besökare till Obereggen. Nästa säsong räknar man med att ännu fler ska hitta hit. Visst är det glädjande att god arkitektur kan vara den rätta vägen att skapa intresse, inte bara för en byggnad utan för ett hel ort.
Läs mer hos Peter Pichler Architecture
Text Katarina Brandt
