Drömmar och förväntan, köer och förseningar. De flesta av oss har ett kluvet förhållande till flygplatser. Andy Warhol var en av deras största förespråkare – här fanns hans favoritmatservering, favorittoaletter och favoritpepparmintpastiller. Den engelske designkritikern Reyner Banham har däremot uttryckt sin avsky och kallat dem för »sinnessjuka amöbor«. Christian Henriksen, partner och design manager på norska Nordic Office of Architecture, har ett mer nyanserat förhållande till byggnaderna.
– Det är väldigt intressant att arbeta med flygplatser. Många ser lika ut världen över och det finns stora möjligheter att göra någonting nytt, speciellt och annorlunda. Samtidigt känner alla till att flygplan står för stora luftföroreningar. Som arkitekt vill jag därför göra allt jag kan för att minska själva flygplatsernas klimatpåverkan.
Christian Henriksen har varit med och designat flygplatser över hela världen, bland annat i Turkiet, Indien, Frankrike, Island, Uganda och Sverige. Nordic var även med och ritade Oslo Airport som stod klar 1997. I våras – 20 år senare – invigdes en tillbyggnad av flygplatsen, även den signerad Nordic. Flygplatsen byggdes ursprungligen för att ta hand om 17 miljoner passagerare om året, men kan i dag hantera hela 32 miljoner.
– Det var ett stort jobb som krävde mycket planering. Allt man gör under byggfasen måste rapporteras in i god tid för att inte flygtrafik och säkerhet på något sätt ska påverkas. Dessutom har säkerhetsåtgärderna kring flygplatser ändrats mycket de senaste åren, vilket gjorde att vi var tvungna att hålla utformandet av vissa delar öppna och avvakta dessa, säger Christian Henriksen.
Att flygplatsen fungerade friktionsfritt under utbyggnaden var ingen självklarhet – men en nödvändighet. Oslo Airport är inte bara hjärtat i Norges väl utbyggda lufttrafik, det är också den som finansierar driften av många av de runt 60 små flygplatserna runt om i det topografiskt knepiga landet. Men projektet gick bra, planeringen gav utdelning. Under byggfasen utnämndes Oslo Airport till den mest punktliga flygplatsen i Europa – två gånger om.
Ett av ledorden under projektet var enkelhet. Som resenär ska man känna sig lugn, trygg och omhändertagen. Den gamla byggnaden satte tonen för tillbyggnaden, det var viktigt att det inte skulle kännas som två separata delar. Flödet genom flygplatsen var alltid prioriterat. Genom en logisk uppbyggnad, med flera återkommande element, förklarar byggnaden mer eller mindre sig själv. Detta har gjort att den kräver mindre skyltning och färre annonseringar i högtalarna. Genom lugnet och arkitekturen ska ankommande passagerare känna sig välkomna till Norge och Skandinavien.
– Vi jobbade mycket utifrån de värden vi värnar om i Skandinavien och lät det ta sig uttryck i såväl form som material. På så sätt präglar öppenhet och trygghet den nya terminalbyggnaden. Transparens och självklarhet. Och vår närhet till naturen, säger Christian Henriksen.
Stora panoramafönster låter passagerarna se landskapet runt flygplatsen. På flera ställen i terminalen har man satt upp väggar med växtlighet samt placerat små vattendrag för att påminna om den norska naturen. Alla material skulle användas i så naturlig form som möjligt. Om det är glas skulle man se att det är glas. Sten skulle vara sten. Och trä, som spelar en ledande roll på Oslo Airport, skulle få ta plats. Arkitekterna använde trä inom framför allt två områden: strukturellt och som stämningssättare.
– Vi ville använda trä i konstruktionen och att det skulle vara synligt. Trä definierar oss i Skandinavien och det skulle därför definiera även Oslo Airport. Vi har använt trä på flera olika ställen av flygplatsen där vi ville sätta en viss stämning. I de utrymmen där passagerarna spenderar mycket tid eller där de vill ha ett visst lugn, säger Christian Henriksen.
Nordic byggde ut den befintliga terminalen samt moderniserade tågstationen som ligger inuti terminalen. Men den största förändringen var att bygga den 300 meter långa pir som sticker ut mot landningsbanorna. Den smått futuristiska, rundade piren hålls upp av en serie valvbågar av limträ från skandinaviska skogar.
Där piren sitter ihop med den ursprungliga terminalen lät man den rundade formen flyta ut i ett slags »fjärilsvingar« för att föra dem samman på ett naturligt sätt. I denna del har man placerat taxfreebutiker, och det är här som inrikes- samt utrikesresenärer skiljs åt – inrikes på terminalens övre plan, utrikes på det undre.
Fasaden är till stor del av glas för att släppa in så mycket dagsljus som möjligt och yttertaket är klätt med ekpaneler. Under dessa, cirka 20 centimeter ner, sitter ytterligare ett skyddande tak som sköter vattenavrinningen. På så vis ventileras den yttre träfasaden. En transparent färg för att stå emot UV-strålning är det enda man använder för att skydda ekpanelerna. Träfasaden ger piren en vacker estetik, men dess viktigaste funktion har att göra med flygplatsens säkerhet.
– En sådan här pir som sticker ut mot landningsbanorna kan innebära problem för flygledartornet. Signalerna de skickar till flygplanen på marken är väldigt känsliga för störningar och kan lätt reflekteras, på exempelvis metall, vilket skapar falska signaler som kan vilseleda planen. Men med trä på fasaden dör signalerna när de träffar piren, säger Christian Henriksen.
Att använda trä i så stor utsträckning var också för att möta de högt ställda krav på miljömedvetenhet som kunderna ställde. Samtliga material är noggrant utvalda utifrån sin klimatpåverkan. Betongen som använts är uppblandad med vulkanaska och mer än hälften av stålet är återvunnen metall. Piren har fått sin rundade form för att minimera dess kontaktyta och därmed spara energi. Under vintern samlas snö in från landningsbanorna och förvaras i ett utrymme under terminalen för att sedan användas för att kyla terminalen under sommarmånaderna. På så vis sparar terminalen 2 GWh/år i energiförbrukning. Resultatet innebär att Oslo Airport rankats som »excellent« enligt miljöcertifieringen BREEAM och tillbyggnaden anses vara världens grönaste terminal: flygplatsen har minskat sitt koldioxidutsläpp med 35 procent och halverat sin energiförbrukning jämfört med innan utbyggnaden – samtidigt som man fördubblat flygplatsens kapacitet.
Christian Henriksen ser gärna att man använder trä i större utsträckning i ännu fler skandinaviska projekt. Men han ser samtidigt orosmoln.
– Vi har kunskapen och materialet och det finns väldigt sofistikerad teknik för att använda trä i stora konstruktioner. Men vissa traditioner och regler hämmar utvecklingen, vilket gör att vi inte alltid lyckas utnyttja den stora potentialen. Det måste vi ändra på, säger han.
Text Erik Bredhe
