Ett gammalt spannmålsmagasin i norra Portugal har fått nytt liv. Redan på 1000-talet byggdes dess två små rum för att ha en plats att torka och förvara årets skörd i. Högst upp rymde byggnaden också ett duvslag där bondgårdens tama duvor bodde. Magasinet byggdes av ek men med en underdimensionerad konstruktion och utan underhåll förföll det i förtid. Formen har emellertid kunnat bevaras, mycket tack vare de stålkättingar som spända mot närliggande träd har hållit stommen på plats under alla år. Därmed har man kunnat återskapa hela byggnaden och bit för bit rekonstruera den till samma avancerade design och med de detaljer som fanns tidigare. Av säkerhetsskäl och för att anpassa byggnaden till dagens användningsområde har arkitekterna på Tiago do Vale dock fått göra några smärre justeringar.
Men tiderna förändras och byggnadens ursprungliga syfte har tjänat ut. Här finns inte längre någon bondgård som har behov av att torka spannmål på traditionellt sätt. I stället har magasinet förvandlats till en fristad, en plats som erbjuder en stund av kon-templation och där duvorna tusen år senare fortfarande kan trivas.
