Det finns många skäl att välja trä som material när man ska bygga tak, inte minst den lätta vikten, formbarheten samt kostnadseffektiviteten.
När snickarmästaren Otto Hetzer i Tyskland 1906 fick patent på uppfinningen att limma samman hyvlade brädor till böjda balkar, blev resultatet ett formstabilt material som är starkt nog att användas för stora spännvidder och det vi i dag kallar för limträ.
Att limträ kan tänja gränser, är vackert och i förhållande till sin egen vikt ett mycket starkt byggnadsmaterial samt att det kan optimera träets egenskaper visade sig vid världsutställningen i Bryssel 1910, då stora limträbågar användes till takkonstruktionen på den nya Reichseisenbahnhalle.
I Sverige kom Statens Järnvägar tidigt att beställa prefabricerat stommaterial av limträ till hallar och perronger över hela landet. I bland annat Malmö, Stockholm, Sundsvall och Göteborg byggdes eleganta tak som används än i dag. Och trätaket till en flyghangar i Västerås, byggd 1937, hade länge världens största spännvidd, 55 meter!
Intresset för kreativa och estetiskt tilltalande takkonstruktioner av limträ och KL-trä ökar nu över hela världen.
– Träet, med sin styrka och låga vikt, lämpar sig utmärkt för bärande, och ofta spektakulära, konstruktioner med stora spännvidder, konstaterar Eric Borgström, konstruktör på Svenskt Trä.
Kanske intar den japanska arkitekten Shigeru Ban en särställning när det gäller att experimentera med klimatpositiva träkonstruktioner för stomme och tak. Med uppmärksammade projekt som konstmuseet i Aspen, USA, och det böljande trätaket på Centre Pompidous filial i franska Metz, samt för sin design av tillfälliga bostadsmoduler vid naturkatastrofer, tilldelades han 2014 också vad som kallas »arkitekturens Nobelpris«, det prestigefyllda Pritzkerpriset.
Där floden Seine rinner genom Parisförorten Boulogne-Billancourt ligger ön Seguin. Här låg tidigare en stor tillverkningsenhet för bilar. Men när Renault stängde fabriken revs byggnaderna och planer på öns framtid började smidas. Nu finns här, förutom ett kontorskomplex, en magnifik äggformad byggnad som reser sig ur ett stramt betongfundament, La Seine Musicale, som ritats av Shigeru Ban Architects i samarbete med lokala arkitekten Jean de Gastines.
La Seine Musicale är en mångkulturell mötesplats med flexibla och generöst tilltagna utrymmen för butiker, klubbar och repetitioner samt för alla slags tillställningar, som musikaler, konserter och kongresser. Här ryms 4 000 sittande besökare eller 6 000 stående. Huvudnumret i projektet utgörs av en mindre konsertlokal, med 1 150 stolar, vilken är hemmascen för Insula Symphonic Orchestra. Här är det exponerade träet i sin skiftande form och med olika ursprung ett påtagligt närvarande material.
Utvändigt för byggnaden tankarna till ett jättelikt fågelbo, sammanfogad till en äggformad stomme och uppbyggd som en kraftfull skalkonstruktion av limträ – gran och bok – vilken i en datastyrd limknekt fått sina rundade former. Hela konstruktionen är väl synlig genom den inglasade fasaden.
Det är en avancerad snickeriteknik som känns igen från traditionell japansk träarkitektur. Hela konstruktionen kan demonteras och byggas upp igen, utan att skada materialet. Utanför fågelboet syns »segel« av solpaneler som flyttar sig på en räls efter solens rörelse, samtidigt som den skuggar lobbyn från direkt solljus.
Invändigt används ek i golven, scenen är byggd av ceder och det dekorativa innertaket består av 916 trähexagoner fyllda med 28 000 papperstuber i fyra olika storlekar. Med hänsyn till akustiken sitter också en skimrande väv med remsor av björkplywood och ekfaner längs väggarna. Allt vackert, spännande och ovanligt uttrycksfullt.
I Lyon finns ett annat intressant exempel på hur prefabricerade limträbalkar kan användas för att överbrygga stora spännvidder. Visserligen i mindre skala än i det uttrycksfulla La Seine Musicale, men inte mindre innovativt. I ett socialt utvecklingsprojekt i Bon Lait, nära floden Rhône i utkanten av Lyon, utgör en nybyggd sporthall själva navet kring vilket projektet rör sig. Byggnaden är lika mycket avsedd som sporthall för skolans elever som en mötesplats för lokalbefolkningen.
Sporthallen, som fått namn efter Alice Milliat, en fransk friidrottare och förkämpe för damidrott vars kamp ledde till införandet av damgrenar i de olympiska spelen, är öppen för alla och kan avdelas i tre separata hallar för olika aktiviteter.
Byggnaden är, enligt de båda arkitektbyråerna Dietrich Untertrifaller och Tekhnê Architectes, uppbyggd som en enkel trälåda med låga trösklar och gott om fönster som öppnar upp mot stadens torg och stimulerar till aktiviteter som rör sig mellan inne och ute.
Med en stomme av trä och fasad av grånad lärk framstår den nära 3 000 kvadratmeter rymliga och nio meter höga byggnaden som precis så enkel och lättillgänglig som varit arkitektens mening. Om man sedan lägger till att isoleringen utgörs av halm som har packats i lådor av KL-trä får man även en ekologiskt uthållig dimension utöver det vanliga. Det platta taket är konstruerat med grova limträbalkar som anslutits till väggarnas regelverk, även de av limträ. Mellan takbalkarna finns 18 snedställda takfönster, utformade som pyramider av KL-trä riktade mot norr, som fördelar ljuset över den 45 x 24 meter stora spelplanen.
Med ett, som arkitekterna själva säger, genomtänkt samspel mellan materialval, ekonomi och konstruktion har de i Bon Lait lyckats åstadkomma en estetiskt tilltalande byggnad som utgör ett gott exempel på att träbyggnader mycket väl har en plats att fylla i den moderna franska förorten. För detta fick de även ta emot 2017 års Prix National de la Construction Bois som är ett nationellt pris för innovativ träkonstruktion i Frankrike.
Ett på många sätt mer spektakulärt projekt, med en alldeles speciell takkonstruktion, är Diamond Domes-komplexet som ingår i Bürgenstock Hotels & Resort i Schweiz, 874 meter över havet. Det är ett spahotell vars historia börjar 1864 med att Franz Josef Bucher och snickaren Joseph Durrer öppnar ett litet sågverk som några år senare utvidgas med tillverkning av trähus och parkettgolv. Franz Joseph Bucher förstod tidigt att området kring Luzernsjön var attraktivt för besökare och beslöt sig för att bygga ett hotell på Bürgenberg, sedermera omdöpt till Bürgenstock.
Redan från första stund blev hotellet ett exklusivt och populärt tillhåll för de rika och berömda. Här erbjöds, utöver utsikten över alptopparna runt Luzernsjön, även allehanda behandlingar för ökat välmående. Ångbad, bastu, massage, träning – inget saknas. Numera finns även en ny tennis- och evenemangshall byggd på en brant sluttning invid Bürgenstock. Eller snarare två hallar med tältliknande tak och med ytterligare en tennisbana mellan sig, som vintertid förvandlas till skridskois. De bägge spegelvända byggnaderna har båda en speciell takkonstruktion som imiterar den polygonala formen av en bergskristall, därav namnet Diamond Domes.
Det var när hela hotellområdet stod inför en modernisering som Rüssli Architekten i Luzern fick uppdraget att rita de två tennishallarna. Planen var att bygga bärverket i stål, men på grund av stålets rörelser vid stora temperaturskillnader rekommenderade ingenjörerna på Neue Holzbau att man i just detta projekt i stället borde använda limträ, med enbart hammarband av stål som även fungerar som en »dragring«. På bara fyra månader var allt byggmaterial prefabricerat och på smala, äventyrliga alpvägar fraktat med specialfordon till byggarbetsplatsen. Efter ytterligare fyra månader hade fem montörer monterat taket. Därefter tog det två månader att göra allt färdigt invändigt.
– Den fristående takkonstruktionen med sina olika lutningar, varierande höjd över marken och de stora krafter den utsätts för innebar ett komplicerat samarbete mellan ingenjörer och montageplanerare, konstaterar projektledaren Thomas Steiner på Neue Holzbau.
Det krävdes detaljerade lösningar som både uppfyllde alla krav som ställdes samt var praktiska vid montaget av konstruktionens 700 komponenter av limträ och de 300 delarna av korslimmade träskivor som bildar takpanel i respektive tennishall. KL-träet skapar en styv takskiva och stabiliserar den underliggande takstommen bestående av primär- och sekundärbalkar samt kortlingar av limträ, som tillsammans bildar ett rombformat rutnät som sinnrikt fördelar lasten till underliggande konstruktion.
Rikligt med kreativitet och kompetens var, understryker Thomas Steiner, nödvändiga beståndsdelar under hela processen som också ställde stora krav på hög hållfasthet på primär- och sekundärbalkar. Därför har man till exempel utvecklat en befintlig patenterad beslagslösning avsedd för enbart två balkar till att i stället hantera fem balkar, som inte ligger i plan, vilka möts i en knutpunkt.
– Takets struktur gjorde att vi inte kunde använda traditionella beslag. Dessa behövde utvecklas under arbetets gång, helst utan att använda synliga ståldetaljer eftersom hela konstruktionen är synlig, säger Thomas Steiner.
Förutom takets olika höjd var de tvungna att ta hänsyn till kraven på exakt passform med mycket små toleranser vid sammanfogningen av takets rombformade rutnät. Dessutom behövde de ta hänsyn till träets rörelser eftersom det på tre sidor omges av styva betongväggar och på en sida utgörs av en glasfasad. Hela montaget utfördes på fyra i förväg uppställda ställningstorn per hall.
Det färdiga resultatet drar onekligen ögonen till sig och skulle säkerligen ha glatt limträets grundare, snickarmästaren Otto Hetzer, över 100 år senare.
I Sverige håller fortfarande de ellipsformade limträbågarna upp taket över Stockholms centralstation, byggt av företaget Fribärande Träkonstruktioner (numera Moelven Töreboda). Men något som kan mäta sig med Diamond Domes eller La Seine Musicale har ännu inte riktigt setts till på hemmaplan. Intresset för de riktigt stora och monumentala trätaken finns visserligen även i Sverige, tror Eric Borgström, och han poängterar att träindustrin är intresserad av att ta sig an utmaningarna, men även att många utländska beställare ofta har en större vilja av att utmärka sig med unika konstruktioner.
Text Mats Wigardt
