Med sin 3D-modellerade fria form skulle Paneum kunna vara ett rymdskepp som landat i närheten av den österrikiska staden Linz. Medan dess stålklädda fasad reflekteras i ljuset är det svårt att gissa sig till den innovation av träbyggande som byggnaden visar upp. Den består av två delar, en lådformad betongvolym med konferenslokaler och intill den en utställningsdel med stomme av KL-trä som rymmer brödförsäljaren Peter Augendoplers egen, högst personliga, hyllning till brödet: ett museum över dess historia och påverkan på mat, kultur, konst och vardagsliv. Namnet, Paneum, är en sammansättning av pan, som betyder bröd, och eum, som står för museum. Därför är det naturligt att många tror sig se formen av en degklump eller limpa.
– Det är en kombination av ett moln och ett skepp, en modern form av Noas ark. I Noas ark samlade man viktiga ting som man ville spara för en ny värld, precis som vi här vill bevara och visa brödets historia, berättar Wolf D. Prix, ansvarig arkitekt på Coop Himmelblaus österrikiska kontor.
Redan vid första mötet med kunden formade sig idén om vad han ville skapa för sorts byggnad, efter att Peter Augendopler inlevelsefullt berättat om brödets historia och betydelse och om sin önskan att anlägga ett museum. Utifrån det skissade Wolf D. Prix på ett utkast som fortfarande finns bevarat, och det är från det som arkitektteamet har utgått när de skapat byggnaden. Mycket i det slutliga resultatet kan härledas direkt till skissen. Och det är just referensen Noas ark som blev avgörande för att använda trä. Något annat alternativ var inte aktuellt.
– Arken var av trä, så det var självklart att Paneum också skulle vara det. Här ger materialet den intima inramning som vi ville ha. Det är inte ett traditionellt museum med stora, ödsliga utrymmen utan vi ville skapa en gemytlig känsla. Jag föreslog därför att byggnaden genom sin form skulle bilda ett kulturcentrum, där man kan upptäcka och utforska, med ett mer personligt uttryck än ett traditionellt museum.
Paneums form är nu inte bara en snirklig konstruktion, med tydlig referens till Guggenheimmuseet i New York, som kittlar kreativiteten och öppnar för vetgiriga frågor om bröd. Framför allt är det världens första träkonstruktion i fri form, en skapelse som tidigare har tyckts omöjlig att utföra i den här storleken. Men Wolf D. Prix hävdar att det inte är svårare att skapa formen av trä än av något annat material, att det i stället handlar om att ha en portion fantasi och att inte fastna i det enkla skapandet.
– Fråga de arkitekter som bara gör blockformade hus och fyrkantiga byggnader vad som hindrar dem! Alla sa att det här skulle vara svårt men vi övertygade dem om att det var möjligt. Jag känner inte till ordet »omöjligt«, det finns inte i min vokabulär. I stället behöver man förstå att man inte kan lösa komplexa problem med enkla lösningar utan att man då behöver leta efter mer okonventionella lösningar för att det ska fungera.
Den oregelbundna formen har varit möjlig att åstadkomma genom att arkitekterna har arbetat med 3D- och CNC-teknologi.
– Vi arbetar alltid med modern teknik och i 3D. Först skissar vi fram det vi vill göra och sedan skapar vi en miniatyrmodell i 3D av skissen. Tekniken, och vad som tack vare den är möjligt att bygga, är ett av mina stora intressen inom arkitektur.
Genom att ta fram modeller av det som senare ska konstrueras, ser de redan vid ritbordet att allt fungerar som det ska och vet innan själva byggprocessen startar exakt hur allt ska se ut och att det är möjligt att utföra. Därmed har de prefabricerade KL-träkomponenterna, närproducerade av gran, kunnat kopplas samman med millimeterprecision. Som en stor legokonstruktion, där varje bit passas in i den intilliggande, och på så vis bildar en stabil konstruktion. Längden varierar mellan fyra och tolv meter och med hjälp av en algoritm har skarvarna placerats för att ge optimal bärighet och strukturell styrka.
– Stommen utgörs av ringar frästa ur KL-träskivor som är staplade på varandra och bildar ett slags rörkonstruktion som därefter monterats med långa träskruvar. Den är självbärande och det behövs inga pelare. Den här konstruktionen gör det möjligt att skapa en fri form, ungefär som en köl på en båt. Där finns inga stöttepelare utan bara horisontella stomelement.
Men tekniken har inte bara gjort det möjligt att utforma Paneum till den imponerande form som byggnaden har i dag. Genom att allt är förberett in i minsta detalj bygger man mer effektivt och konstruktionstiden blir kortare. Utfräsningen av KL-träet tog sex–åtta veckor och dess montering fyra månader.
Utvändigt pockar även fasaden på uppmärksamhet genom de 3 000 silverfärgade plattor av rostfritt stål som täcker den och som ständigt reflekteras av ljuset. Den delen av projektet blev emellertid lite mer tidskrävande.
– Eftersom firman inte var van vid att arbeta med robotteknik har de fått montera varje bit för hand. Det tar förstås längre tid, så när de har lärt sig att använda robotar kommer andra projekt att gå lättare, säger Wolf D. Prix.
Om utsidan väcker frågor så är det insidan som ger svaren och visar hur allt hänger ihop, hur det till synes omöjliga har visat sig vara möjligt. Här har konstruktionen av KL-trä lämnats välexponerad och kombinerats med betong och glas. Spiraltrappan som leder från nedre till övre våningen i den 20 meter höga trädelen av byggnaden ger överblick över de två våningar där utställningen äger rum och bidrar till känslan av att befinna sig mitt i en virvelvind. Formen är lika mycket värd att lyftas fram som den gigantiska kollektionen av föremål relaterade till bröd, däribland en över tusen år gammal kvarn från Egypten. Längs väggarna finns konst som på olika sätt visar människans relation till bröd.
– Det går inte att fästa tavlor dikt mot en rundad vägg. Därför har vi inte monterat dem på väggen utan i stället låtit dem hänga ner från taket.
Och besökarna gillar upplevelsen.
– Jag tycker att vi har lyckats. Paneum har haft över 10 000 besökare under sitt första halvår trots att det inte ligger i en storstad eller finns något annat här som lockar. Det är en stor succé.
Text Johanna Lundeberg
