Det vilar en nästan sakral elegans över de två villorna utanför Heidelberg. Som två geometriskt utsågade träklossar följer de varandras linjer på den kraftigt kuperade tomten. Uppdraget var att rita två villor på den långsmala tomten, insmugen mellan hus byggda från förra sekelskiftet fram till 1950-talet.
– Husen påminner om varandra, med liknande konstruktion och formspråk men i olika storlek. De har också förskjutits i höjd- och sidled för att erbjuda utsikt över den omkringliggande byn och för att skapa skyddade platser på tomten, fria från insyn, säger Alexander Marek, arkitekt.
Både beställare och arkitekt är genuint förtjusta i trä. Men steget till ett hus helt byggt av trä var ändå stort.
– Huset skulle initialt byggas i sten, något annat alternativ fanns inte.
Men tomtens utmanande topografi visade sig vara mer lämpad för ett hus av trä som kunde projekteras i 3D. En konstruktör som kunde styra maskinerna i fabriken knöts till projektet. Kalkyler för olika alternativ visade att sten skulle bli billigast. KL-trä var dyrast.
Då hade emellertid Arklab redan planterat en idé med två syskonlika suterränghus av obehandlat trä och platsgjuten betong. Och trots kostnaden blev det så.
– Trähusen byggdes på en gjuten suterrängvåning. En central vägg i betong, som går ända upp till nock, bär upp taket och ger vindstyvhet. Allt annat är av trä: stommen av massivt KL-trä i bjälklag, tak, ytter- och innerväggar. Och isoleringen är av träfiber, berättar han.
Det fanns emellertid svårigheter med valet av material som måste lösas. Som att anpassa den CNC-sågade trästommen till den platsgjutna vertikala betongkonstruktionen med sin relativt sett stora toleransnivå på 20 millimeter. Anslutningspunkterna i fasaden måste också bli helt vindtäta.
– Men den största utmaningen i Tyskland är ändå sommarvärmen. Sommartid kan det under flera veckor vara närmare 40 grader varmt, konstaterar Alexander Marek.
Detta har man löst genom att förse i stort sett alla stora fönster med vik- och skjutluckor i aluminium och därefter klätt dem med fasadens panel. Den träfiberbaserade isoleringen valdes både för en homogen materialblandning och även dess goda förmåga att skydda mot värme. De två hörnfönster som ligger i fasadlivet har i stället fått ett särskilt glas med högre solskyddsvärden.
Sedan en tid är båda husen färdiga, med nöjda ägare och hyresgäster som tagit respektive byggnad i besittning. Och intresset för att bygga i trä ökar i Tyskland där kostnaderna är avsevärt lägre än i Sverige, trots en högre andel platsbyggda hus.
– De hus vi byggde i Heidelberg hade blivit ungefär 60 procent dyrare att bygga i Sverige, trots att man i Sverige använder betydligt mer prefabricerade komponenter, och det är en siffra som även gäller byggbranschen i stort, säger Alexander Marek.
En av förklaringarna till den stora skillnaden är, anser han, de många led i processen som i Sverige ska ha sin del av kakan. En annan förklaring kan, tror han, vara arkitektens annorlunda roll i Tyskland, där hen själv är formell byggherre under byggtiden samt projektledare, en roll som i Sverige vanligtvis har övertagits av byggfirman.
En annan viktig skillnad mellan de två länderna som Alexander Marek lyfter fram är kopplingen till hantverket som lever kvar i större utsträckning i Tyskland, liksom nyfikenheten på sådant man tidigare inte provat på.
– I Sverige är man ofta mer tveksam till den sortens utmaningar. Än så länge.
Text Mats Wigardt
