Hur började du jobba med trä?
– Mina föräldrar jobbade inom hälsosektorn. Jag tror att det är det som har påverkat mitt tänkande när det gäller arkitektur, att inkludera idén om att sättet vi bygger på faktiskt kan påverka hur vi är som människor.
Vilket var ert första KL-träprojekt?
– Det började med en utställning på Norsk Form i Oslo som hette Industry, och för den gjorde vi projektet Naked House. Vi både inspirerades av och var kritiska till Ikeas framgång, så vi skapade ett platt paket-hus. Något rent och av 100 procent trä. Samtidigt jobbade vi med idrottshallen till Kingsdaleskolan som vi gav ett tak med skulpturalt uttryck, men konstruerat av raka takelement av trä. Under den perioden publicerade vi manifestet »Timber is the new concrete« som lyfter fram tio år av träforskning och färdigställda projekt.
Vad mötte ni för utmaningar?
– Vi var tvungna att övertyga myndigheterna, den lokala kommunen och brandväsendet. Det innebar även att översätta den tyska DIN-standarden och försäkra oss om att den klarade de brittiska regelverken. Men tajmningen var rätt, det sammanföll med Labourregeringens skolbyggnadsprogram. Och det här projektet banade vägen för många skolor av KL-trä i Storbritannien.
Jobbar ni efter en speciell metodik?
– Jag antar att det ovanliga med hur dRMM jobbar är att vi inte följer någon formula. Jag tror att vårt arbete präglas av att vi angriper varje projekt på olika sätt. Det enda vi vet säkert är att det förmodligen kommer att vara av trä. Inte exklusivt, men vi försöker att arbeta med trä i alla våra projekt, om det är rätt lösning. Det jag gillar med vår metodik är att byggnadernas gestaltning kommer från ett konceptuellt arbete, inte utifrån en formula eller en stil. Byggnaden formas i stället utifrån en analys av såväl platsen som klienten, ibland även av människorna som vistas runt omkring den och alltid av människorna som byggnaden är ämnad för.
Är allt ni gör nytt?
– Varje gång kommer vi fram till ett för oss nytt projekt. Det håller teamet på gott humör och det tillfredsställer också våra kunder som får en överraskning som de gillar. Jag försöker inte säga att vi uppfinner hjulet på nytt varje gång, absolut inte. En yrkesutövning handlar alltid om kunskap och erfarenhet.
Hur utvecklas ni som arkitektkontor?
– Du måste komma ihåg att göra det enkelt och att göra varje projekt till en möjlighet att utvecklas. Det är det som är så vackert med vårt yrke, att man aldrig slutar att utvecklas. Du når inte en punkt där du kan allt eller där allt du gör är kulmen av din utbildning och erfarenhet. Det fungerar inte så, framför allt eftersom teknik, material och industri utvecklas konstant. Visst känns det som om det går fort, som om vi är i en trärevolution? Det är rätt spännande!
Hur blev du involverad i kl-trä av lövträ?
– Jag var dekanus i arkitektur vid Royal College of Art. Ben Evans, som är ansvarig för London Design Festival, bjöd in mig att skapa ett landmärke för festivalen. American Hardwood Export Council, AHEC, sponsrade festivalen och deras Europachef David Venables visade mig träprover. Jag ville inte arbeta med de vackra ekträslagen eller andra speciella träslag. Jag ville jobba med det billigaste och vanligaste av de amerikanska lövträden, och det var tulpanträdet. Och det är historien bakom landmärket The Endless Stair och KL-trä av tulpanträ.
Vad är det som gör KL-trä så speciellt?
– En av de saker jag gillar med KL-trä är att du inte bara använder den bästa delen av stammen. Du använder hela. Och att det byggs väldigt stora element av små bitar.
Hur arbetar du med KL-trä?
– Jag gillar att använda det där det gör nytta. Det är inte effektivt för bjälklag men mycket bra för väggar eftersom det är väldigt starkt vid skjuvlaster. Det är bra för kantilevrar och bra för lastbärande väggkonstruktioner. Och som en färdig byggnad tar den bort behovet av stabiliseringar. I ett bjälklag behöver du ofta lägga installationer. Ett hålbjälklag är idealiskt jämfört med ett massivträbjälklag. Jag är alltmer fascinerad av industriella träelement för bjälklag och tak som till stor del består av hålrum.
– Vårt designarbete handlar om att skapa en överraskning för människor när de befinner sig i en av våra byggnader; bekanta material som bjuder på oväntad njutning.
TexT & FOTO David Valldeby
