Materialvalet ska understryka kommunens hållbarhetsprofil och även ge en koppling till de värmländska skogarna
– Kommunen har länge haft ambitionen att bygga mer av trä som en del av sin hållbarhetsprofil, och det här blev något av ett pilotprojekt, säger Sebastian Fors, ansvarig arkitekt på Sweco.
En jämförelse mellan olika stomalternativ, utförd av arkitektkontoret i samband med projekteringen, visade att en stomme av massivträ är det mest kostnadseffektiva alternativet. Det var ett skäl till att välja KL-trä men även andra aspekter spelade in.
– Det känns viktigt att jobba med naturmaterial och sunda miljöer när man bygger för barn. Valet av trä gjorde också att det blev en renare och tystare byggarbetsplats än vanligt. Det bullrar inte lika mycket när man borrar i trä jämfört med betong, vilket är en extra stor fördel när förskolan ligger mitt i ett tätbebyggt område, säger Sebastian Fors.
När allt fler barnfamiljer väljer att bosätta sig centralt innebär det också utmaningar för bland annat nya förskolor. Tomterna är ofta mindre, och man behöver därför utnyttja ytan på höjden. För Lotsen, som ligger i en nyomvandlad stadsdel, blev resultatet en tvåvåningsbyggnad med plats för 80 barn, där taket används till utemiljö för de minsta. Det är en lösning som ibland får kritik eftersom utemiljön ofta saknar en riktig kontakt med natur, jord och växter. Eftersom det finns en liten yta på markplan med koppling till naturen valde arkitekterna att på taket arbeta med det maritima uttryck som är signifikant för hela exteriören och som också var ett önskemål från kommunen. Förskolan har försetts med lekredskap som roder, mast och navigeringsverktyg, allt hämtat från en närliggande båtskrot. Även byggnadens skeppsform och fasadens laserade orange kulör knyter an till temat.
– Vår ambition var att understryka att byggnaden är något speciellt och att den skiljer sig från de andra husen i kvarteret.
Byggtiden pågick under ungefär ett år. De bärande väggarna av KL-trä i gran, bjälklagen samt takterrassen och mellanvåningen levererades som färdiga moduler. Men projektet krävde också viss handpåläggning på plats. Fasadens utfackningsväggar är platsbyggda med hänsyn till sina runda hörn som också återkommer interiört.
En pedagogisk poäng är att träytorna ska vara närvarande så att barnen kan se hur förskolan är uppförd och därmed få förståelse för konstruktion och material. Därför är sådana detaljer en viktig del interiört.
Verksamheten var emellertid aningen skeptisk till att ha det klarlackat överallt eftersom de ville undvika stora gulnade partier med fjällstugekänsla som kan uppstå efter några år.
– Vi ville ha så mycket trä exponerat som det bara gick, och den ljusa pigmenteringen som vi ändå valt på de flesta ställen åldras mer förutsägbart och är lättare att matcha till byggnadens övriga färgsättning med inslag av blått och grönt. Klarlacken återfinns på ställen som inte exponeras så mycket för ljus samt på den interiöra trappan som gärna får kännas som en trägul, varm möbel i rummet om några år, säger Sebastian Fors.
Den nedtonade färgskalan är ett medvetet val.
– Barn har olika behov, och många tycker att det känns skönt med en lugnare kulör. I stället får barnens egna alster och leksaker sätta färg på inredningen samtidigt som vi behåller så mycket träkaraktär som möjligt.
Resultatet har blivit precis vad beställare och arkitekter hoppades på. Ett tecken på det är att kommunen har beslutat att ytterligare två förskolor nu ska byggas av trä.
– Det fanns sedan tidigare flera förskolor med träfasader men det kändes bra att vi nu kunde gå ifrån det symboliska och få in materialet även i konstruktionen, säger Sebastian Fors.
Text Johanna Lundeberg
