Familjen som köpte det lilla fritidshuset i närheten av Sjaustru fiskarby började med att bo in sig och fundera på vad de ville göra med huset. Arkitekt Hans Murman gjorde flera olika skisser åt dem, men åren gick. Så en dag hade de bestämt sig, och tillsammans med Murman Arkiteter började de utveckla den idé som vuxit fram.
Eftersom beställaren är civilingenjör och har verkat i byggbranschen i många år kom de att arbeta nära varandra.
– Det är härligt med en djärv beställare som både vill och vågar testa gränserna men som samtidigt inte är oansvarig. Vi har kunnat pröva flera lösningar mellan olika materialmöten. Utifrån programskissen ritade vi upp ett snitt av huset i vårt konferensrum, skala 1:1, och under några veckor växte huset fram. Vi skapade sedan en 3D-modell, och när det blev tydligt vad vi kunde göra tänkte vi att det kunde vara kul att bygga stomsystemet av riktiga stockar, ett nutida bulhus, berättar Hans Murman.
Ett gotländskt bulhus likställs ofta med skiftesverk, men skiljer sig såtillvida att man här inte använder diagonalstag, utan i stället arbetar utifrån en stomme av större stockar. Timret i ett traditionellt bulhus förses med skåror som sedan fästs i varandra. På så vis minskar behovet av skruvar och förband. Men i den här moderna varianten har konstruktörerna emellertid använt skruvar.
Sjaustru är en känslig plats, och utformningen av den nya byggnaden krävde en dialog med länsstyrelsen. Ett inglasat uterum, flankerat av fasaderna som skyddar mot de ofta kraftiga vindarna, gick bra men byggnaden fick inte dominera landskapet. Därför valde man en naturlig färgskala, där furu och cortenstål harmoniserar med varandra och tillsammans med glaspartier bildar exteriören.
– Våra ledord har varit att det skulle vara praktiskt och underhållsfritt men ändå personligt, säger Hans Murman.
Byggnaden vilar på en grund av armerad betong, enkel att lägga på sandbädden. Genom att polera betongytan och förse den med golvvärme behövdes inget extra golv läggas. För att slippa tröskeln mot uteplatsen, och därmed kunna förlänga platsens ombonade känsla, har skjutdörrarna i fasad sänkts ner, en detalj som fått ta mycket tid.
Även det låga faltaket, avslutat med ståndränna i varmförzinkad plåt och en viktig del av byggnadens lågmälda uttryck, har fått mycket omsorg.
– Faltak är vanliga på Gotland, och vi diskuterade länge om det går att ha det så här flackt. Men för att ge rätt intryck och för att lyfta fram den kringliggande naturen var det viktigt att taket inte tog för stor plats, förklarar Hans Murman.
Interiört har bärverket lämnats synligt, och eftersom familjen kände att de inte ville bygga in några diffusionsspärrar är husets isolering av lin som kan buffra fukt. De har diskuterat att behandla fasadens furu med järnvitriol. Men det här är inte ett projekt där någon har bråttom, så den får vara obehandlad ytterligare en tid för att se hur det tar sig ut. Även invändigt är furu och corten återkommande. Furupanelen har grovsågad yta och är spikad med tydliga distanser.
– Många är livrädda för så här mycket synligt trä och tror att hela huset kommer att se ut som en bastu. Men genom att kombinera olika material som glas och stål får vi bort den känslan. Det är också viktigt att ha rätt dimensioner. De här grövre dimensionerna ger ett mer robust intryck och bidrar tillsammans med de omgivande tallarna och det låga taket till att det blir mer som en liten koja, en nätt stuga i ny tappning. Det här har varit en intressant övning i hur man kombinerar olika detaljer, proportioner och ytskikt.
Text Johanna Lundeberg
