Du är skogsägare, hur påverkar det din syn på träbyggande?
– Det är spännande, jag kan nu se att beroende på hur man sköter skogen kan man producera mer skog vilket är en grund för att utveckla det fossilfria samhället. Jag har noterat att de flesta är positiva till ett ökat träbyggande. Men där finns också konflikten mellan ett brukar- och ett bevarandeperspektiv det vill säga att man inte ska bruka skogen. Baserat på min personliga erfarenhet och med kunskap om det seriösa arbete som sker i skogsbruket så kan vi öka produktionen och samtidigt verka för den biologiska mångfalden.
Hur ser du på utvecklingen av träbyggandet?
– Runt millennieskiftet startades träbyggnadsprogram med viss politisk uppbackning för att på något sätt återställa balansen sedan betongtekniken fått verka helt fritt i 100 år. Det var viktigt för konkurrensen och har bäring i att byggsektorn hade och fortfarande har låg effektivitet, vilket gör det så viktigt att industrialisera byggprocessen. Programmet ledde till att det bland annat bildades kluster som fortfarande verkar, bland annat Träcentrum Norr i Skellefteå och CBBT Centrum för byggande och boende med trä i Växjö. Universitet, högskolor och företag och i vissa fall även regioner eller kommuner deltog. Klustren är unika, även i ett europeiskt perspektiv.
På Europanivå startades ungefär samtidigt två initiativ. Inom Cei-Bois (Confederation of European Wood working Industries) startades Roadmap 2010, vars syfte var att öka användningen av trä, ett initiativ som fortfarande finns kvar. Det gick igenom alla teknikområden, brand, statik, ljud och fukt, men också hälsa som har varit väldigt betydelsefullt och bidragit till att utöka framväxten av industrin med limträ och KL-trä.
Det startades också ett europeiskt samarbete för att utöka marknaden utanför Europa. Vi har bedragit till att få en basstandard för träbyggande på plats på världens största konstruktionsmarknad. År 2015 tog utvecklingen ytterligare fart då de kinesiska myndigheterna bestämde sig för att öka andelen träbyggande av klimatskäl, men också, parallellt, att öka industrialiseringen av sitt byggande.
Räcker skogen till för att bygga ett fossilfritt samhälle?
Vi kan naturligtvis inte tillgodose de behov som bland annat formulerats i de olika färdplaner om fossilfrihet inom samhällets olika sektorer som bygg, transport-, stål- med flera. Det krävs att vi effektiviserar våra industriprocesser, men också att enskild konsument måste förändra sina beteenden. Vi måste alltså utnyttja varje resursslag på dess mest effektiva sätt. Vi kommer troligen att bygga hus på ett helt annat sätt redan om tio år. Träsektorn måste vara proaktiv och bland annat utnyttja hybridteknik för att använda de olika materialen där de passar bäst.
Svenskt Trä har målet »50 procent träbyggande«?
– Träbyggnadsindustrin har lanserat ett »mål« riktat till våra politiker och beslutsfattare med ett löfte om att träbyggandet kan stå för 50 procent av flerbostadsbyggandet och 30 procent av övrigt byggande redan 2025 (småhus som i dag till 90 procent byggs i trä ej inräknat). Den kapaciteten är på väg att byggas upp. Målet baseras på den utredning »Industriellt byggande i trä«1 som Linköpings Universitet i samarbete med Luleå Tekniska Universitet presenterade 2017. Utredningen visade att också att målet 2025 även skulle ge 1 miljon ton lägre koldioxidbelastning och kunna generera cirka 10 000 nya arbetstillfällen utanför storstadsregionerna.
Vad krävs av politikerna?
– Vi har i det här landet flera initiativ som pekar mot bioekonomi, men det finns ingen tydlig bioekonomisk strategi. För att nå de klimatmål vi har så finns det idag olika initiativ, bland annat »fossilfritt Sverige« och ett svenskt skogsprogram. EU har formulerat tydliga klimatmål. Men vi måste knyta ihop det och tydligt formulera de behov av åtgärder som ett biobaserat samhälle kräver. Det finns i Sverige, som i Europa som helhet, ett behov av ett för de breda grupperna ekonomiskt och tillgängligt byggande, det segment som träbyggandet är som starkast inom och där, som sagt, behovet finns.
Då kommer vi in på andra frågor, som till exempel att släppa fram träbyggandet genom att lösa markfrågor och liknande. Men främst gäller det att politikerna skall sätta ner fötterna avseende krav gällande klimatfrågan och att gemensamt ordna en infrastruktur för kunskapsuppbyggandet. Om man tror på en förändring i samhället mot bioekonomi och där den trämekaniska sektorn är central ser vi en avsaknad av akademisk kompetens även på många av de ledande universiteten. Menar man allvar måste det alltså skapas akademisk kapacitet både för kunskapsuppbyggnad, utbildning samt kunskapsspridning.
Hur ser du på framtiden för träbyggnadssektorn?
– Industrin investerar och utvecklar, det händer mycket just nu. Den tar ansvar för en hållbar utveckling för både skogsresursen som den förädlingsindustri som skall förädla råvaran.
Svenskt Trä har ett tydligt mandat från industrin att driva utvecklingen av bland annat träbyggande. För att stödja den utvecklingen drivs också utvecklingen av digitaliserade redskap som stöd. Genom digitalisering kan till exempel ett litet företag vara delaktigt i ett större komplex affärsmodell, vi kan skapa »det virtuellt företag«. Arbetet bidrar till att sektorn kommer att fortsätta utvecklas med sin marknad.
1. Industriellt byggande i trä, Staffan Brege, Tomas Nord och Lars Stehn, 2017, liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1153498/FULLTEXT01
text David Valldeby
