På King’s College School går 1 400 elever i åldrarna 7–18 år. Skolan grundades 1829 och musik har alltid spelat en framträdande roll. Den nya musikskolan som ritats av Hopkins Architects stod färdig förra hösten och ingår i ett större utvecklingsprogram för hela skolan i Wimbledon i Storbritannien.
– Vi ville skapa en modern byggnad som på ett bra sätt smälter in i den historiska miljön, snarare än sticker ut. Kombinationen av tegel i fasaden och trä invändigt bidrar med detta, samtidigt som det skapar en varm känsla och god akustik, säger Michael Taylor, ansvarig arkitekt vid Hopkins Architects.
Den förra musikskolan var inrymd i ett mindre gårdshus i närheten, alldeles vid campusområdets entré. Visionen var att betydligt kunna utöka utrymmena för undervisning och uppträdanden utan att för den sakens skull få en byggnad som skulle upplevas som alltför storskalig och monumental.
– Vår lösning blev att dela upp byggnaden i tre olika distinkta enheter med olika höjd, där man har tillgång till alla delarna via en gemensam L-formad foajé i ett plan, berättar Michael Taylor.
De olika enheterna består av ett tre våningar högt auditorium, med plats för 200 åhörare och 70 instrumentalister på scenen, samt två lägre byggnader för olika typer av musikundervisning. Förutom övningssalar och klassrum finns här också sällskapsytor med bar och garderob samt utrymmen för en permanentboende portvakt. I det välisolerade källarplanet finns övningssalar för mer högljudda musikövningar.
– Byggnaden är så välisolerad att det utan vidare går att spela trummor i källaren samtidigt som det pågår en konsert i auditoriet ovanför, berättar Michael Taylor.
Materialmässigt har man valt en kombination av tegel, trä och stål, med en bärande takkonstruktion av trä. Väggarna längst ner har ett ytskikt av handgjort tegel, medan den underliggande konstruktionen där består av stålbalkar, samt betong i källarplanet. Det vackra taket är uppbyggt som ett snedställt ramverk av limträ med infällda synliga, triangulära träpaneler av amerikansk vit ek, som även bidrar till den goda akustiken. Knutpunkter av stål håller ihop de synliga limträbalkarna mellan panelerna. Balkarna har ett hybridtvärsnitt med kärna av gran och utsida av amerikansk vit ek. En övre tryckring och en undre dragring av stål tar tillsammans med dragband av stålvajrar upp takkonstruktionens horisontalkrafter på ett elegant sätt.
Samma typ av geometriska träpaneler som finns i taket återkommer i de övre delarna av väggarna och i nedre delen av taket, men i två olika utformningar och med olika funktion. På den övre väggen bakom scenen har panelerna en slät yta som bidrar till att reflektera och förstärka ljudet bakåt i salen. Panelerna bakom åhörarna är däremot utformade som raster med håligheter som dämpar ljudet och hindrar det från att studsa.
– Rummets enkla form, som kan liknas vid en skokartong, och den väl tilltagna rymden bidrar också till den goda akustiken. Ytan i rummet är beräknad så att varje person har ett utrymme på tio kubikmeter var, säger Michael Taylor.
Avskärmad belysning, i två rader, på olika höjd belyser väggarna och ger en vacker indirekt belysning, samtidigt som den lyfter värmen och färgskiftningarna i de levande väggmaterialen. I taket finns ytterligare armaturer som bidrar med ett gott allmänljus. Utöver det finns riktade strålkastare som kan användas för olika typer av föreställningar.
– Eftersom det handlar om musik behövs inte någon mer omfattande teaterbelysning. Vi har strävat efter en belysning som är enkel, men ändå elegant, säger Michael Taylor.
Den stora konsertsalen bjuder även på några extra spännande detaljer. Den ena är entrén, som utformats på ett lite ovanligt sätt. För att spara utrymme och skapa en effektfull entréhall – utan att behöva störa andra åhörare om man råkar komma lite sent – sker entrén till salen via en trappa som leder upp bakom en avskärmad del ovanför gradängerna.
– Det innebär att man befinner sig i aulan redan när man kommit in i hallen nedanför och att vi därmed kunde spara mycket utrymme, säger Michael Taylor.
En annan finess är de glasade partierna på båda sidor av scenen som skapar extra rymd och fri utblick för åhörarna. De som befinner sig på scenen får del av ljusinsläppet, men för att undvika distraktion hindras de från att se ut. Detta har åstadkommits genom vinklade träpartier i anslutning till de golvfasta fönstren, ungefär som dörrar som lämnats i konstant halvöppet läge – vilket också bidrar till ett välkomnande uttryck på utsidan. Ovanför scenen finns frostade takfönster som bidrar med extra dagsljusinsläpp.
Den L-formade foajén i ett plan, med ytskikt av tegel och trä får också dagsljus från takfönster, i form av stora, klara glaspartier med viss inramning av underliggande träbalkar. Även övningssalarna har rikligt med dagsljusinsläpp, här från fönster som löper runt hela rummet. Till skillnad från konsertsalen är träpanelerna här lagda i ett växelvis mönster, där varannan triangel är slät och varannan perforerad. De geometriska formerna återkommer även på utsidan, där yttertakets handgjorda lertegel lagts i samma triangulära mönster som på insidan. På så sätt knyts insidan och utsidan ihop till en sammanhållen enhet.
– De geometriska formerna lyfter också det tydliga sambandet som finns mellan musik och matematik, vilket ger en fin symbolik, säger Michael Taylor.
Michael Taylor har själv svårt att säga vad han är mest nöjd med när det gäller den nya musikskolan.
– Dels handlar det om akustiken som är helt exceptionell, dels om känslan av rymd och värme på samma gång. Trots dramatiken och den imponerande rymden tycker jag ändå att vi lyckats behålla intimiteten och skapa en byggnad som har en varm och mänsklig skala, säger han.
Text Sara Bergqvist
