Mikroorganismer

Röta

Röta orsakas av svampar som växer in i veden och bryter ned träets huvudsakliga byggnadselement cellulosa, hemicellulosa (fibrer) och lignin (lim). Färg och form förändras kraftigt, och hållfastheten försämras.

Rötsvamp behöver fritt vatten för att växa, vilket de får om fuktkvoten överstiger fibermättnad – det vill säga cirka 30 procent. Förutom tillgång till vatten, näring och syre krävs det även att om­givningens temperatur ligger mellan 0 och 40 °C för att rötsvamp ska ha möjlig­het att växa. Eftersom alla fyra faktorer krävs, försvinner risken för röta om en faktor tas bort. Faktorn vatten är ofta lättast att göra något åt – till exempel genom konstruktivt träskydd där virke skyddas från långvarig uppfuktning. För konstruktioner som har ett användningsområde där detta inte är möjligt, till exempel altaner, kan virket behandlas på olika sätt. På så sätt tas röt­svampens möjlighet att komma åt näringen i träet bort. Se kapitel Träskydd.

Blånad

Blånad orsakas av svampar som växer in i och missfärgavirket så att vatten har lättare att tränga in. Det påverkar dock inte hållfastheten. Blånadssvamp växer vid ungefär samma fukt- och temperaturbetingelser (0 – 40 °C) som rötsvamp, men kan växa ned till –3 °C. Vid dessa låga temperaturer är blånads­svamp färglös och osynlig för blotta ögat. När temperaturen stiger till 8 – 10 °C och temperaturen ligger där någon vecka framträder färgen. Det är främst furusplint som angrips, men även granens splintved angrips. Blånad kan vid första anblicken se ut som mögel men känns igen om virket är blått även under ytan. Detta kan man kontrollera genom att tälja med kniv. Blånadssvamp kan etablera sig på timmerstockar, så kallad stockblånad, eller virke som lagras på olämpligt sätt, så kallad brädgårdsblånad eller ströblånad, och på byggarbetsplatsen om virket inte skyddas mot uppfuktning. Blånad bör därför undvikas i till exempel en ytterpanel, men kan tolereras i inbyggt virke.

Mögel

Mögel är svampar som växer på virkets yta och som kan orsaka missfärgning av ytan. Missfärgning, som orsakas av mögelsvamparnas sporer, kan ofta tvättas eller hyvlas bort och påverkar inte hållfast­heten, men skulle kunna ha en negativ inverkan på människors hälsa. Det är idag inte känt hur eller i vilken utsträckning mögel påverkar människors hälsa, men mögel bör undvikas inomhus i byggnader där personer vistas mer än tillfälligt.

Mögel uppkommer på virke som lagras på olämpligt sätt, till exempel om det ligger oskyddat under längre tids nederbörd eller om det byggs in utan att det ges möjlighet att snabbt torka ut. Eftersom mögel endast växer på virkesytan är det relativa fuktigheten, RF, eller virkets ytfuktkvot som är avgörande för om påväxt sker.

Mögelsvampar är i motsats till röt- och blånadssvampar inte speciellt kräsna med vad de tar sin näring ifrån. Detta gör att det inte är helt ovanligt att mögel syns även på oorganiska materials ytor som blivit nedsmutsade.

Bildning och tillväxt av mögel styrs av RF, den rådande tempera­turen och under hur lång tid de aktuella förhållandena råder, vilket framgår av diagram 22. Det kan därför vara svårt att ange enbart en RF när det gäller risk för mögel. Vid låga temperaturer krävs högre ytfuktkvoter och även betydligt längre tid för att mögel ska börja växa. I Sverige är utomhusluftens RF hög den tiden på året då temperaturen samtidigt är låg, vilket förklarar varför virke kan lagras utomhus skyddat mot nederbörd och markfukt utan större problem.

Däremot visar diagram 22 att en regnskur sommartid medför mycket hög risk för att mögelpåväxt kan ske om inte virket snabbt får torka ut. Vid temperaturer över 55 °C kan mögel inte växa, vilket förklarar varför ingen tillväxt numer sker i virkestorkarna trots höga fuktkvoter under torkningens första fas.

Virke till inbyggnad, som blivit utsatt för uppfuktning, måste torkas ut innan det byggs in för att förhindra att mögelpåväxt sker efter inbyggnad. Det rekommenderas då att man torkar virket med exempelvis en byggfläkt eller avfuktare tills dess att ytfuktkvoten är högst 18 procent. Om virket blivit utsatt för långvarig uppfuktning, så att inte bara ytan blivit fuktig utan att även virkets inre delar fuktats upp, bör även fuktkvoten i virket kontrolleras. Detta för att förhindra att invändig fukt tränger ut till ytan efter inbyggnad. Fuktkvoten i virket ska då högst motsvara fuktkvotskraven för målfuktkvot 16 procent och att ytfuktkvoten är högst 18 procent. En träyta som ska målas ska ha högst 16 procent ytfuktkvot vid målningstillfället.